Bergand


Bergänder vid Varvsholmen Kalmar februari 2016
Berganden är en medelstor dykand med ganska stort rundat huvud. Den är 42 till 51 centimeter lång och har ett vingspann på 71-80 centimeter. Den adulta fågeln väger mellan 900 och 1250 gram.

Den adulta hanen har svart huvud med grön glans och svart bröst och stjärtparti med blå glans. På många sätt liknar den en stor vigghane, men saknar tofs på huvudet och har ljust gråstrimmig rygg. Den har också längre näbb som är gråblå med svart näbbnagel. Hane i eklipsdräkt har oftast kvar mycket av de adulta karaktärerna men är mycket mattare, spräckligare och dräkten saknar tydliga kontraster.

Den adulta honan är i häckningsdräkt matt kanelbrun, ofta med en något mörkare rygg och gråbrunvattrad kroppssida. Den har en bred vit ring vid näbbroten och till häckningsperioden framträder ofta en ljus kindfläck. Den adulta honans vinterdräkt skiljer sig inte så mycket ifrån häckningsdräkten men den har ofta fint gråbrunvattrad rygg. Hos adulta fåglar är iris klargul och i flykten uppvisar de tydliga vita vingpennor med mörka fjäderspetsar. Juvenilerna liknar honan, men har oftast mindre vitt vid näbbroten, är mörkare på ryggen och har brungul iris.

I Sverige häckar berganden framför allt i fjällen, men förekommer också som häckfågel vid Östersjöns kust. Om vintern återfinner man den främst utefter västkusten och kring Gotland. Antalet har minskat under de senaste årtiondena.

Bergänder häckar på stränder vid vatten ofta som enstaka par men tendens till kolonibildning finns i områden med goda häckningsförutsättningar. De placerar ofta under en buske eller i ett buskage. Häckningstiden börjar i maj och slutar i juli och parbandet upprätthålls under en säsong. Honan lägger 8-11 ägg, men kullar med 6-15 ägg har observerats, som hon ruvar i 24 till 25 eller 28 dagar beroende på underart.

Ungarna tas främst om hand av honan och de blir flygga efter ungefär 40-45 dagar. Dock blir det självständiga ifrån honan innan dess. Berganden livnär sig framförallt av animalisk föda, särskilt musslor, snäckor, kräftdjur och insekter, och i mindre utsträckning även av frön och blad av vattenväxter. De födosöker på grunt vatten, ofta på djup mindre än sex meter.

Copyright© 2016 - bizon.se