Järnsparven häckar i tempererade områden i Europa
och Asien upp till trädgränsen. Järnsparven påminner om en
brunaktig sparv men med tunn insektätande näbb och järngrått
huvud. Järnsparven lever i skogsmarker och håller sig ofta dold
i täta buskage. Den observeras främst när den sjunger då den
tenderar att sitta mer öppet. Sången är monoton och den har en
silvrig, högfrekvent stämma. Den placerar sitt skålformiga bo i
täta snår. Järnsparven uppvisar ett polyandriskt parningssystem
där honan parar sig med flera hanar. Födan består av insekter,
spindlar och daggmask, och förstärks på vintern av bär och frön.
Järnsparven är inte hotad och kategoriseras av IUCN som
livskraftig.
Järnsparven är 14,5 centimeter lång och väger
cirka 20 gram. Den adulta fågeln påminner om en sparv men har en
tunn näbb likt en insektätande fågel. Hjässan, ögonbrynet,
nacken, strupen och bröstet är blygrått. Kroppen är mörk och
enfärgad med djupt mörkbrun och svartstreckad rygg. Näbben är
mörk och benen rödbruna. Könen är mycket lika men hanen har i
genomsnitt lite mer blygrått på huvud och hals än honan.
Juvenilen är mer distinkt tecknad och kraftigt streckad även på
halsen och bröstet.
Järnsparven håller sig ofta dold i buskage och
liknande. Den observeras oftast främst på sången då den också
tenderar att sitt mer synligt. Locklätet är ett tunt, högt "tih",
den snabba, enkla högfrekventa sången är silvrigt klirrande och
kan påminna om kungsfågelns. Järnsparven häckar i princip i hela
Europa förutom på Island och i de sydligaste delarna av
kontinenten. Den förekommer också i västra Asien från Ural till
norra Iran. |
De nordliga populationerna är flyttfåglar som
övervintrar längre söderut medan den sydligare populationerna är
stannfåglar. I Sverige förekommer
järnsparven allmänt i hela landet undantagsvis i fjälltrakterna.
Den svenska populationen flyttar i september-november till
västra och sydvästra Europa och återkommer i början av april.
Enstaka individer kan övervintra i södra Sverige. Järnsparven
blir könsmogen efter ett år. Boet byggs av honan och placeras
lågt över marken gömt i täta snår. Det består av en skål av
strån som täcks med mossa, och som fodras med hår, björnmossa
och fjädrar.
Arten uppvisar ett promiskuöst häckningssystem
och det förekommer att den genomför två häckningar per år, i
april och i juni. Den första kullen går ofta förlorad. De
tydligt färgade äggen är ett lätt byte för andra djur i den
fortfarande sparsamma växtligheten i april. Kullen består av tre
till sex grönblå ägg som ruvas i 13 till 14 dagar, främst av
honan. Ungarna utfodras sedan av båda föräldrar i 11 till 14
dagar.
Eftersom polyandri bland honorna är vanlig
pickar hanen under parningstid honan flera gånger på bakdelen
före parningen. Genom pickningen utlöses en reflex hos honan,
som stöter ut sperma från en eventuell rival. På så sätt
försöker hannen säkerställa att endast han är fader till kullen. |