Lövsångare


Lövsångare i Byxelkrok juni 2015


Lövsångare på Lindö maj 2015

Lövsångaren är tillsammans med bofinken Sveriges vanligaste fågel och populationen har uppskattats från 10 till 15 miljoner häckande par (1976).

Lövsångaren är en liten och nätt fågel med ljust gröngul fjäderdräkt och en smal spetsig näbb. Dess rygg och hjässa är olivgrön och den har ett kraftigt markerat ljusgult ögonbrynsstreck. Strupen är ljust gröngult och bröstet, buken och undergumpen vit eller gulvit. Vingarna saknar vingband.  Benen är brunskära men kan också ha en mörkare brun ton.

För den ovana lyssnaren kan sången påminna om bofinkens, en annan vanlig häckfågel i Norra Europa. Lövsångaren har emellertid en betydligt mjukare, vemodigare röst och dess sång saknar bofinkens avslutande, crescenderande ”knorr”. Lövsångarstrofen inleds med några höga toner, för att sedan avrundas med ett graciöst försvinnande musikalisk gest ut i intet. Sången hörs flitigt under vår och försommar.
Dess vanligaste lockläte är en mjukt tvåstavig uppåtvissling huit, och oftast med betoning på första stavelsen. Lätet påminner om rödstjärtens som dock ofta avslutar med smackande läten. Trots att lövsångaren är allmän är den ganska okänd hos allmänheten. Mest uppehåller den sig dold i vegetationen men visar sig ändå mer än många andra sångare. I sitt revir har lövsångarhanen särskilda sångplatser, dit den återvänder för att sjunga. I reviret kan hanen aggressivt jaga bort andra inkräktande hanar.

Lövsångaren häckar i all slags skogsmark; barr- bland- löv- och fjällbjörkskog, i dungar, parker och trädgårdar. Dock föredrar den lövskog och häckar oftare i ljusare partier av skogen, till skillnad från gransångare, och återfinns ofta vid gläntor och skogsbryn.

Copyright© 2015 - bizon.se