I Norden är idag skrattmås
tillsammans med fiskmås och gråtrut de vanligaste arterna inom
denna familj. Sedan 1700-talet, då arten saknades som häckfågel
i Sverige, har den stadigt ökat, fram till 1980-talet då den
började minska. Orsaken till minskningen är inte fullt utredd.
Till skillnad mot övriga måsarter så har skrattmåsen ett mer
flexibelt häckande. Ibland händer det exempelvis att en stor
koloni plötsligt försvinner för att sedan kanske slå sig ner på
ett ställe där det aldrig häckat tidigare. Det finns
ringmärkningsresultat som visat att skrattmåsar som kläckts i
Sverige sedan har häckat i England. Boet byggs ofta på en
vattenomfluten tuva av torra vassrör och gräs. Från sista veckan
i april till början av juni läggs de tre äggen. Ruvningstiden är
22-24 dygn. |
Efter
fem till sex veckor kan ungarna flyga. Föda till ungarna skaffar
skrattmåsarna genom rätt långa strövtåg. Den besöker odlade
åkrar, fiskehamnar, soptippar och andra givande lokaler.
Skrattmåsar lär sig snabbt att finna mat på nya sätt. Ibland kan
man ute på åkrar se hur dom sitter och vaktar på tofsvipor för
att sedan störta fram och beröva dem på maskar och
insektslarver.
I slutet på juli eller början på augusti flyttar merparten av
skrattmåsarna söderut. En del så långt ner som till Medelhavet.
En intressant iakttagelse är att när skrattmåsarna kommer
tillbaka igen på våren har de sin sommardräkt klar med sitt
chokladbruna huvud, medan de skrattmåsar som övervintrat i
Sverige fortfarande har kvar sin vinterdräkt. |
