Mindre strandpipare


Mindre strandpipare vid sjön Tåkern i Östergötland, maj 2019.
Mindre strandpipare har ett stort utbredningsområde och häckar i nordvästra Afrika, i stora delar av Europa och Asien sydost till Filippinerna och Nya Guinea, och på öar i Stilla havet. I Sverige häckar den mest i de södra och mellersta delarna av landet.

En adult mindre strandpipare blir 15,5–18 centimeter lång, har ett vingspann på 32–35 centimeter och väger 25–55 gram. Den har brun rygg och vit undersida, kort mörk näbb med rött vid näbbroten och brungula ben. Ögat är svart med tydlig gul orbitalring. Främre delen av huvudet har svartvit teckning. Den har ett svart halsband. Båda könen har samma teckning. Underarten dubius har i adult dräkt tydligt bredare orbitalring och stort rött parti vid näbbroten.

Dess vanligaste läte är ett nedåtkrökt "piu" och den varnar med ett liknande men rivigare "prii". Sången framförs i sångflykt med långsamma vingslag både på dagen och natten och består av rytmiska "pri-pri-pri" och raspigare "krri-a, krri-a, krri-a".
Mindre strandpipare häckar på slam-, sand- och grusytor och vid muddervatten. Eftersom det numera inte finns många sand- och grusstränder, fågelns tidigare livsmiljö, finner man den ofta i ruderat eller andra biotoper som skapats av människan genom exempelvis grävning och schaktning. Den finns i större delen av Europa utom.

Häckningstiden varar från april till juli. Boet är en urholkning i marken som inreds med växtdelar och annat. Honan lägger fyra ägg som genom sitt färgmönster är väl dolda. Båda föräldrar ruvar äggen i fyra veckor tills de kläcks. Om en fara närmar sig lockar föräldrarna inkräktaren i en annan riktning med avledningsbeteenden för att skydda ungarna.

Mindre strandpiparen livnär sig av maskar, spindlar, insekter, larver och andra ryggradslösa djur.
 

Copyright© 2019 - bizon.se