Pungmesen är cirka 11 centimeter lång. Till
utseendet är den ganska lik törnskatehannen. Huvudet är grått
med en karakteristisk svart ansiktsmask och spetsig näbb.
Ungfåglarna har ingen mask. Ryggen är rostbrun. Könen är ganska
lika, men hanen har klarare färger och oftast större
ansiktsmask. Lätet är ett utdraget ziyy. Sången är tystlåten och
påminner lite om svartmes och hörs ofta från boöppningen.
Pungmesen observerades i Sverige första gången på 1960-talet och
häckar sedan början av 1970-talet i Skåne. Dess antal och
utbredning ökade starkt under 1980-talet och den häckar nu på
många ställen i södra Sverige. Populationen minskade dock igen
under 1990-talet men idag är stammen stabil. I 2015 års rödlista
kategoriseras den som starkt hotad.
Pungmesen häckar i stora delar av Eurasien;
endast sporadiskt i västra Europa medan den är talrikare i Öst-
och Sydeuropa. Österut förekommer den i ett bälte som nästan
sträcker sig så långt österut som västligaste Mongoliet. Den är
flyttfågel men vissa milda vintrar stannar individer kvar så
långt norrut som södra Sverige. |
Höstflyttningen sker annars från juli till
november, och den återvänder till häckningsplatserna från slutet
av april till början av maj. Pungmesens bo är pungformat,
ungefär 17 centimeter högt och 11 centimeter brett och helt
slutet sånär som på en liten tunnelformad öppning.
Hanen påbörjar bobyggandet och försöker locka
till sig en hona. Paret bygger sedan tillsammans färdigt det
komplicerade boet av gräs, fröhår och växtfibrer. Boet hänger på
en kvist längst ut i ett träd eller en buske, gärna över
vattnet. Honan lägger 3-8 ägg som ruvas i cirka två veckor. Både
honan och hanen kan ruva äggen.
Den av föräldrarna som inte ruvar flyttar till
ett nytt ställe för att bygga nytt bo och finna en ny partner.
Detta kan upprepas flera gånger under samma häckningssäsong.
Ungarna är flygfärdiga efter 22-24 dagar. Pungmesen lever av
insekter, spindlar och frön som den plockar i kolvar av
kaveldun, vassvippor med mera. |
