Rödbena


Rödbena vid Beijershamn juni 2016


Rödbena vid Beijershamn maj 2015

Rosenfinken blir upp till 15 centimeter lång och väger ungefär 20 till 25 gram. De har en kort och kraftig och rundad mörk näbb och pepparkornsögon. I alla dräkter har den dubbla smala vingband som dock kan vara svåra att se när fjäderdräkten är sliten. Honor och hanar yngre än tredje kalenderåret, är olivbruna och streckade och går inte att skilja åt. Därför talar man om honfärgade individer.

Rosenfinken förekommer i södra Sverige och upp längs med väst- och östkusten upp till Stockholmstrakten, vid den nordligare halvan av norrlandskusten och i fjällen. Rödbenan finns även på sydsvenska höglandet och sporadiskt i Norrlands inland. I Sydsverige lägger den sina ägg från april, men i landets nordliga delar kan det dröja ända till mitten av juni. I södra Sverige, framförallt i Skåne övervintrar ett mindre antal rödbenor av underarten robusta.

Adulta fåglar har röda ben och röd näbbrot med gråsvart näbbspets. Både näbb och ben är ganska långa. Den adulta fågeln är om sommaren gråbrunspräcklig på ovansidan. Bröstet och gumpen är ljust gråvattrat. I flykten visar den en tydlig vit kil längs med ryggen och breda vita bakkanter på vingarna som har svarta handpennor. I vinterdräkt är den mindre vattrad, lite dovare och gråare än om sommaren. Den är cirka 30 cm lång och har ett vingspann på 59-66 cm. Den väger ungefär 130 gram. Juvenila individer har gulorangea ben och mestadels grå näbb. Ovansidan är vattrad i gult, gråsvart och brunt medan undersidan är ljus med gråsvart längsstreckning.
Den nordligast häckande underarten Robusta är den absolut största. Dock är övergången i storlek klinal och i västpalearktis utgör de nordskandinaviska fjällhäckande rödbenorna de minsta för att gradvis bli större från södra Skandinavien mot sydväst till England medan de är som störst på Island. I övrigt är Robusta mörkare i sin häckningsdräkt och har ett något mjukare och vemodigare läte än nominatformen. Underarten Ussurensis är nästan lika stor som Robusta och storleksmässigt är denna underart som störst längst västerut och som minst i öster.

Den håller mest till vid kusten på stränder, strandängar och betesmarker, dels på blötängar, sjöar och kärr, eller vid stränder i fjällen. Man kan också stöta på henne i större insjöar. De häckar nästan var som helst där det finns mycket vatten, ofta många i närheten av varandra. Boet är ofta placerat dolt i en tuva, men ibland kan det ligga helt öppet, om boet till exempel ligger mitt i en skrattmåskoloni. De lägger 3-5 gulbruna ägg som har bruna fläckar. Båda föräldrarna ruvar äggen som kläcks efter 22-24 dagar. Efter ytterligare en månad är ungarna flygfärdiga.

Rödbenan är vaksam och talar om för hela sin omgivning när en fara hotar. Om man kommer för nära boet flyger hon ängsligt runt omkring och varnar med enstaviga ”kly, kly, kly”. Den äter mest insekter, små kräftdjur, blötdjur, maskar och småfisk. Med sin långa näbb når den ned till de kräftdjur, som är en bit ner i sanden. Vegetabilier är också populärt.

Copyright© 2015 - 2016 - bizon.se