Sparvhök


Sparvhök vid Ottenby lund september 2014

Sparvhök förekommer över ett stort område som sträcker sig från nordvästra Afrika till stora delar av det tempererade och subtropiska Eurasien. De populationer som häckar i de kallare regionerna är flyttfåglar, vissa flyttar så långt söderut som till östra Ekvatorialafrika och Indien. De södra populationerna är stannfåglar eller gör kortare förflyttningar, exempelvis i höjdled. Juvenilerna påbörjar flyttningen tidigare än de adulta och juvenila honor flyttar före juvenila hanar.

Sparvhöken är en av huvudpredatorerna för mindre fåglar i skogsmark.[12] Under födosök kan den tillryggalägga 2–3 km per dag. Den flyger ovanför trädnivån mest vid spelflykt, för att bevaka sitt revir och vid längre förflyttningar.[7] Den jagar genom överraskningsattacker där den utnyttjar häckar, trädridåer, buskage och liknande skydd och dess habitatval dikteras av närvaron av liknande gömslen. Den gömmer sig och väntar på att fåglar ska komma nära. När ett byte är tillräckligt nära, flyger den ut snabbt och lågt. En jakt kan uppstå, då sparvhöken till och med kan vända sig upp och ned för att fånga bytet underifrån, eller förfölja sitt byte till fots under vegetation. Den kan också störtdyka ned på sitt byte från hög höjd.

Adulta hanar dödar regelbundet fåglar som väger upp till 40 gram och ibland ända upp till 120 gram. Honor i sin tur kan ta byten på upp till 500 gram eller mer. De arter som främst fångas är de vars levnadssätt gör dem till enkla byten. Hanar tar främst mesar, finkar, sparvar och fältsparvar. Honor tar ofta trastar och starar. Större byten som duvor och skator dör inte alltid med en gång men avlider när sparvhöken sliter loss fjädrar och kött.

Sparvhöken häckar i frodiga, större skogsområden, ofta med barrskog eller blandskog. Den föredrar en skogstyp som inte är för tätt och inte för gles. Den placerar ofta sitt bo i en grenklyka, ofta nära stammen där två eller tre grenar börjar, på en lägre sittande horisontell gren, eller närmre toppen i en högre buske. Den föredrar att placera sitt bo i barrträd. Den bygger ett nytt bo varje år, där hanen gör merparten av jobbet. Det placerar i närheten av förra årets bo och ibland används ett gammalt ringduvebo som grund. Den använder lösa grenar, upp till 60 cm långa, och boet har en medeldiameter på 60 cm. När äggen är lagda, fodras redet med ett extra lager av pinnar och bark.

Den lägger en kull per häckningssäsong som består av fyra till fem ägg. Ägget mäter 40 x 32 mm och väger 22,5 gram, där skalet utgör 8 %. Äggen läggs oftast på morgonen, med en frekvens av 2-3 dagar emellan. Om en kull förloras, kan de lägga upp till två extra kullar som dock alltid är mindre än förstakullen.

Äggen ruvas i genomsnitt 33 dagar. Ungarna kläcks duniga, är bostannare och blir flygga efter 27-31 dagar.[6] Det är honan som tar hand om ungarna under de första 8–14 dagarna i livet och även därefter vid dåligt väder. Hanen hämtar föda, upp till sex byten om dagen, den första veckan, vilket ökar till åtta under vecka tre, och tio per dag under sista veckan i boet. Mot slutet hämtar även honan mat. Efter 24–28 dagar efter kläckning börjar ungarna att sätta sig på grenar i närheten av boet, men de fortsätter att vara beroende av sina föräldrar 28–30 dagar efter att de blivit flygdugliga.

Copyright© 2014 - bizon.se