Steglits


Steglits med unge i Folkeslunda, Öland september 2015


Unge i Folkeslunda


Steglits på Lindö maj 2015


Steglits på Lindö juni 2015

Steglitsen känns igen på sin brokiga fjäderdräkt. Den är brunaktig på ovansidan. Pannan och strupen är röda. Vingarna är svarta, med ett brett, intensivt gult band. Undersidan är vit med brunaktig anstrykning och förhållandevis stora bruna fläckar. Näbben är hoptryckt från sidan, har en skarp rygg och saknar hak bakom spetsen. Stjärten är kluven. Kroppslängden är 12 centimeter, vingspannet är 21–25,5 centimeter och vikten 14–18 gram.

Locklätet består av ett typiskt, upprepande "tick tickeli tickelitt" som har gett arten dess namn. Sången liknar grönsiskans och är snabb med kvittrande omväxlande toner med inslag av locklätet. Steglitsen är utbredd i nästan hela Europa, inklusive Brittiska öarna. Den är särskilt vanlig i Medelhavsområdet. Steglitsen häckar även i västra Asien, Kaukasus, västra Himalaya och Nordafrika.

Steglits förekommer i Sverige framför allt i de södra och mellersta delarna. En del av det svenska beståndet flyttar i oktober-november till Väst- och Sydeuropa och återkommer i mars–april, medan andra övervintrar. Steglitsen är en vanlig häckfågel i öppna, trädrika landskap, trädgårdar och fruktodlingar. Den häckar två gånger om året. Boet är skålformat och har tjocka väggar av fina stjälkar, strån, rötter, mossa och kvistar. Honan bygger boet, men hanen kan bistå med att samla byggmaterial.

Honan lägger fem till sex vitaktiga ägg med fina röda fläckar, som hon ruvar i 12 till 13 dagar. Ungfåglarna utfodras sedan av båda föräldrarna med frön och även insekter, i 13–15 dagars tid. Steglitsen blir könsmogen efter ett år och kan leva upp till 10 år (även om 3 år är mer normalt)

Copyright© 2014 - 2015 - bizon.se