Stjärtand


Stjärtand, hanne, vid Ölands södra udde mars 2015.


Hanne med hona.

Stjärtanden är något mindre och betydligt slankare än gräsanden. Hanen i praktdräkt går inte att ta fel på: huvudet är chokladbrunt och bröstet vitt med en vit rand som går upp på sidan av halsen. Undersidan och sidorna är grå, men långa grå fjädrar med svarta mittstrimmor är draperade över ryggen från axelområdet. Kloakområdet är gult, i kontrast mot stjärtens svarta undersida, där de mellersta fjädrarna är så långa som upp till 10 centimeter. Näbben är blåaktig och benen blågrå.

Den adulta honan är mestadels fläckig i ljusbrunt med ett mer enhetligt gråbrunt huvud, och dess spetsiga stjärt är kortare än hanens. Den är ändå lätt igenkännlig på sin form, långa hals och långa grå näbb. I icke-häckningsdräkt (eklipsdräkt) liknar hanen honan, men behåller mönstret på övervingen och de långa grå skulderfjädrarna. Juvenila fåglar liknar honan, men är inte lika rent tecknade, och har en blekare brun vingspegel med en smalare bakre kant.
Stjärtanden går bra på land och simmar väl. Den har en mycket snabb flykt, med vingarna något tillbakadragna till skillnad från andra änder, som typiskt har vingarna i en mer rät vinkel ut från kroppen. I flykten uppvisar hanen en svart vingspegel med vit bakre kant och blekt rödaktig främre kant, medan honans vingspegel är vitrandat mörkbrun, smal vid främre kanten men mycket framträdande vid den bakre, synlig från ett avstånd på 1600 meter.

Hanens läte är en mjuk proop-proop-vissling, som liknar krickans, medan honan har ett gräsandslikt sjunkande kvack, och ett lågt kraxande när hon är uppskrämd.

I Sverige är stjärtanden ganska ovanlig. Den häckar sällsynt vid myrar och sjöar på Öland och Gotland, längs efter norra Norrlandskusten samt lokalt utmed fjällkedjan. I övriga landet är den en mycket sällsynt häckfågel.

Copyright© 2015 - bizon.se