Stjärtmes


Stjärtmes vid Stenåsabladet, Östra Öland oktober 2014

Stjärtmesen utmärks särskilt av sin långa stjärt. Den har vitt huvud, svart rygg och rödgråa skuldror. De undre kroppsdelarna är vitaktiga. Kroppslängden är omkring 14 centimeter. Mer än halva längden utgörs av stjärten. Locklätet är ett sii-sii-siih varierat med ett surrande tserr tserr. Sången är drillande och liknar blåmesens.
Stjärtmesen är insektsätare året runt. Den lever främst av leddjur och föredrar ägg och larver av malar och fjärilar. På hösten kan den även äta växtmaterial.

Utanför häckningssäsongen, vilken tar slut i juni-juli, formar stjärtmesen kompakta flockar på 3 till 30 fåglar, som består av familjemedlemmar (föräldrar och ungar från föregående häckningssäsong) tillsammans med de extra adulta individerna som hjälpt till att föda upp kullen. Dessa flockar är revirhävdande och försvarar reviret gentemot andra flockar. Under kalla vinternätter trycker flockmedlemmarna ihop sig för att hålla värmen.

Under februari–mars delar flocken upp sig och bildar par för att försöka häcka. Ofta stannar hanarna kvar i vinterreviret medan honorna vandrar till omkringliggande revir.
Stjärtmesen bygger ett konstrikt hopfogat, övertäckt bo av fyra olika material: lav, fjädrar, spindelväv och mossa. Boet består av en flexibel säck med en liten rund öppning upptill. Boet hängs mellan grenar, antingen lågt i törnen och eller högre upp i grenklykor. Mossan och spindelnätet ger boet stabilitet och gör att konstruktionen fäster mot grenarna. Den fäster hundratals bitar av blek lav på utsidan - vilket kamouflerar boet - medan insidan fodras med mer än 2000 dunfjädrar.

Den lägger vanligtvis 8-12 ägg per kull, men 6 till 15 ägg har observerats. Äggen är glansigt vita med röda fläckar och honan ruvar dem ensam i 13-17 dagar. Båda föräldrarna tar hand om ungarna som blir flygga efter 14-15 dagar. Bopredation är vanlig och bara 17% av häckningarna lyckas.

Par som misslyckats med sin häckning har tre val: att försöka igen, helt överge häckningen eller hjälpa ett annat par som häckar i närheten. Studier har visat att par som misslyckats med sin häckning skiljs åt och hjälper besläktade hanar med häckningen och att de känner igen varandra på läte. De häckningar som får hjälp har större häckningsframgång.

Copyright© 2014 - bizon.se