Fjärilar på Öland & i Kalmar

Familjen Bastardsvärmare (Zygaenidae)

Den är en iögonfallande grupp av fjärilar. Bastardsvärmare tillhör inte de fjärilsgrupper som vi normalt kallar dagfjärilar men flyger i likhet med dessa i solsken på dagen och har klubblika antenner. Vuxna fjärilar är lätta att känna igen genom sina metallglänsande och färggranna vingar. Färgerna och färgkombinationerna signalerar till fåglarna att de inte är ätliga. Under larvstadiet tar de upp ämnen ur värdväxterna som bildar vätecyanid. Både larven, puppan och den fullvuxna fjärilen är därför starkt giftiga.

Denna strategi ökar djurens överlevnadsmöjligheter och bastardsvärmarna kan därför i lugn och ro flyga med sin ganska långsamma raka flykt och sitta helt oskygga på blommor. Även andra utvecklingsstadier är lätta att känna igen på bastardsvärmarnas lokaler. Larverna är ofta gul- till grönaktiga med inslag av svarta artspecifika mönster på ryggen och sidorna. De bildar karakteristiska kokonger som den svarta puppan ligger i. När fjärilen är kläckt sticker det svarta puppskalet ut.

Bredbrämad bastardsvärmare

Bredbrämad bastardsvärmare och Pärlemorfjäril.

Bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicerae)
Populationstätheten är låg, större antal individer påträffas mer sällan (utom i Skåne där den kan vara talrik). Jämfört med andra bastardsvärmare har bredbrämad bastardsvärmare en ganska snabb och rak flykt. Fjärilarna besöker ofta blommor, framförallt blåvioletta korgblommiga växter (vädd, klint och tistel).

Förekommer i två separata områden. Huvudutbredningen sträcker sig från Skåne till Dalälven. Förekomsterna i
Halland och Västsverige är glesa.

I norr finns ett mindre förekomstområde i Medelpad, Ångermanland till Jämtland (söder om Storsjön). Arten har minskat mest påtagligt i Västsverige. Förekommer sparsamt och är nära hotad.

Livsmiljön är blomrika friska till fuktiga ängsmarker. Även öppnare och torrare blomrika buskmarker som t.ex. igenväxande hyggen och vägkanter med hög vegetation. Värdväxt är olika klöverarter men även vialarter samt käringtand.

Klubbsprötad bastardsvärmare

Klubbsprötad bastardsvärmare (Zygaena minos)
Arten är väldigt lokal och återfinns enbart i nektarrika miljöer. Fjärilarna flyger med en rak och långsam svirrande flykt. De kan också påträffas sittande i blommor eller på grässtrån. Mot slutet av dagen kan flera individer samlas på en blomma för att övernatta tillsammans.

Förekommer inom två åtskilda områden som troligen har varit isolerade från varandra en längre tid. Det sydliga området omfattar delar av Skåne (kustnära områden från Ystad till

Sölvesborg), det nordligare östra Småland (från Nybro till Västervik) samt Öland där arten har sin svenska huvudförekomst. Utbredningsområdet har minskat kraftigt under de senaste 30 åren, speciellt i Småland men även i Skåne. Sällsynt och nära hotad.

Livsmiljön är torra solexponerade, gärna kalkhaltiga sandmarker, glesa soliga skogsmarker, buskmarker på sandjordar. Värdväxt är Bockrot.

Mindre bastardsvärmare

Mindre bastardsvärmare (Zygaena viciae)
Mindre bastardsvärmare har ett vingspann på 22 till 32 millimeter. Den har 5 röda fläckar på de annars mörkgrå framvingarna med metallisk glans i grönt och blått. Bakvingarna är röda med mörkgrå kant.

Den liknande arten bredbrämad bastardsvärmare är betydligt större. Larven är grönaktig med små svarta fläckar. Kokongen är båtformad och glänsande blekgul och sitter på ett grässtrå eller på undersidan av ett blad.

Mindre bastardsvärmare finns från östra Frankrike vidare österut till södra Sibirien och norra Mongoliet. I Sverige finns den från Skåne till Ångermanland.

Mindre bastardsvärmare lever på blomrika ängsmarker eller andra blomrika områden. Flygtiden är i Sverige från slutet av juni till slutet av juli. Man ser dem på blommor som till exempel åkervädd, ängsvädd, rödklint och tistlar. Larven lever på ärtväxter, bland annat käringtand, gulvial och kråkvicker. De övervintrar som larver, troligtvis flera vintrar.

Sexfläckig bastardsvärmare Zygaena filipendulae

Sexfläckig bastardsvärmare (Zygaena filipendulae)
Ett kännetecken för den Sexfläckiga bastardsvärmaren är att den har sex röda fläckar på framvingarna. De röda fläckarna kontrasterar tydligt mot den metalliskt blåsvarta färg som framvingarna uppvisar i övrigt. Bakvingarna är motsatt färgade, de är helt röda med blåsvart inslag endast som en smal rand längs ytterkanten. Dess vingspann är 28 till 39 millimeter. Fjärilen har en mörk och lite blåskimrande kropp, liksom även ben och antenner.

Puppan är spetsig i ändarna och till utseendet tvåfärgad i gult och ljusgult. Larven är gröngulaktig med svarta prickar.

Den Sexfläckiga bastardsvärmaren har vid utbredning i Europa. Den förekommer även i Syrien, Kaukasus och norra Iran samt i Nordamerika.

I Sverige förekommer den fortfarande tämligen allmänt från Skåne till Hälsingland men är ändå rödlistad som missgynnad.

Den främsta värdväxten för larven är käringtand. Det kan förekomma att någon annan ärtväxt är värdväxt, men det är inte så vanligt. De fullbildade insekterna besöker olika blommor och artens habitat är öppna områden där blommande örter förekommer, till exempel ängar och hagmarker.

Även skogskanter och vägrenar är platser där denna bastardsvärmare kan återfinnas. Flygperioden för arten infaller i juli. Övervintringen sker som liten larv. De larver som nästföljande år är redo att förpuppa sig gör så omkring mitten av juni.

Smalsprötad bastardsvärmare

Smalsprötad bastardsvärmare (Zygaena osterodensis)
Vuxna fjärilar har en rak svirrande flykt, flyger ofta långsamt och är oskygga. Om de skräms flyger de iväg betydligt snabbare än andra arter, även på flera meters höjd över marken. Under mycket varma dagar kan de krypa undan och söka skydd i skuggan när det är som varmast.

De besöker gärna blommande ärtväxter, ofta samlas flera individer på några få plantor. Arten finns bara inom tre åtskilda områden: östra Götaland, Svealand och södra Norrland.

Inom dessa kan den på vissa håll förekomma talrikt på de isolerade lokalerna. Dessa tre områden har troligtvis varit isolerade från varandra under lång tid. Tämligen sällsynt och nära hotad.

Livsmiljö är rikare skogsmark, mindre skogsängar, bryn, gläntor, små hyggen, kraftledningsgator, vägkanter, oftast på kalkpåverkad mark. Värdväxt i Mellansverige främst kråkvicker Vicia cracca, längre söderut även gulvial Lathyrus pratense och skogsvicker Vicia sylvatica.

Index