Fjärilar på Öland & i Kalmar

Gräsfjärilar (Satyrinae)

Gräsfjärilar är en underfamilj i familjen praktfjärilar.
Liksom hos andra fjärilar i samma familj är frambenen förkrympta och oanvändbara till gång hos både hannar och honor.

Dessa fjärilar är medelstora eller små fjärilar med matta, oftast mörka färger. Vingarna är tecknade med ögonfläckar nära utkanten, åtminstone på undersidan, men ofta även på översidan. Bakvingarnas undersida är ofta marmorerad av brunt, grått och vitt, så att den liknar de lavbevuxna klippor eller trädstammar, på vilka en del arter ofta vilar med hopslagna vingar.

Larverna är, olikt andra dagfjärillarver, tät- och korthåriga samt har sista leden tvåkluven. Till färgen är de bruna eller gröna, tecknade med ljusa, längsgående strimmor. De är mest i rörelse om natten och lever på olika gräsarter.

Pupporna är rundade, utan kanter eller utskott. De är vanligen fritt upphängda vid spetsen av bakkroppen, som då är utrustad med de vanliga små fästhakarna, men stundom saknas dessa senare, i vilket fall pupporna vilar på marken eller till och med under dess yta. Ungefär 3 000 arter av denna underfamilj är kända från alla världsdelar. I Sverige förekommer ungefär 20 arter

Kamgräsfjäril

Kamgräsfjäril (Coenonympha pamphilus)
Vingspannet varierar mellan 24 och 33 millimeter, på olika individer. Denna fjäril är på ovansidan orange till brunorange. Ytterkanten är brun, på honan i en något ljusare nyans och ibland finns en liten brun fläck i framhörnet av framvingen. Undersidan på framvingen är orange till brunorange med en bredare gråbrun ytterkant. Mot framhörnet finns en svart fläck med vit mittprick och denna fläck är omgiven av en gulvit ring.

Sådana fläckar kallas ögonfläckar, och syftet med dem är att skrämma rovdjur som vill äta upp fjärilen. Bakvingens undersida är brun närmast kroppen. Tvärs över vingen finns ett oregelbundet vit-beige band och den yttre delen av vingen är grå och brun, ibland med diffusa bruna fläckar med vit mittpunkt.

Larven är grön med en gul sidolinje och smala mörkare gröna rygglinjer. Den blir upp till 20 millimeter lång. De växter larven lever på och äter av, är olika gräs, bland annat arter i svingelsläktet, gröesläktet och skaftingsläktet.

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, imago, infaller i maj-september och ofta i flera generationer. Kamgräsfjärilens habitat, den miljö den finns i, är torrare marker där det finns gräs till exempel ängar.

Kamgräsfjärilen finns i stora delar av den palearktiska regionen. I Norden finns den i Danmark, i hela Sverige utom i fjällen, i hela Finland utom längst i norr samt i södra halvan av Norge. Den är en av Sveriges vanligaste dagfjärilar.

Kvickgräsfjäril

Nordlig form av kvickgräsfjäril.

Kvickgräsfjäril.

Kvickgräsfjäril (Pararge aegeria)
Vingspannet varierar mellan 35 och 42 millimeter, på olika individer. Kvickgräsfjärilen har två former som är ganska olika varandra. Den ena formen förekommer i den sydliga delen av utbredningsområdet och den andra i den nordliga delen.

Den sydliga formen är på ovansidan brun med ett tätt mönster av orange fläckar. I framhörnet på framvingen finns en rund svart fläck med vit mittprick, en så kallad ögonfläck. Syftet med sådana är att skrämma rovdjur som vill äta upp fjärilen. Det finns flera ögonfläckar längs bakvingens ytterkant. På undersidan är den sydliga formen gul, brun och grå i olika nyanser, och det finns en ögonfläck vid framvingens framhörn.

Den nordliga formen är på ovansidan mörkare brun med ljusgula och ljusbruna fläckar. Denna form har ögonfläckar på motsvarande ställen som den sydliga formen. Undersidan är beige, brun och grå i olika nyanser och med ögonfläckar som den sydliga formen. Larven är lika för både den nordliga och den sydliga formen. Den är grön med en bred mörkgrön rygglinje och flera smala, ljusare linjer på sidorna. Den blir upp till 25 millimeter lång.

Värdväxter, de växter larven lever på och äter av, är olika gräs i bland annat gröesläktet, hundäxingssläktet och kvickrotssläktet.

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, imago, infaller i maj-augusti vanligen i två generationer men i nordligaste delen av utbredningsområdet i endast en generation.

Kvickgräsfjärilens habitat, den miljö den lever i, är skogar där det finns gläntor och liknande ställen där det växer gräs.
Hanar av kvickgräsfjäril är territoriella och etablerar revir i stora solfläckar som bildas när ljus tränger igenom trädskiktet i skogsmiljöer. Hanarna sitter i dessa solfläckar och väntar på att en hona ska flyga förbi. Om en hona flyger förbi flyger hanen genast an och följer efter henne en bit.

Efter ett tag landar de två fjärilarna och hanen börjar då uppvakta henne. Skulle däremot en annan hane närma sig en solfläck som redan är upptagen flyger den sittande hanen upp, och de två inlåter sig i en revirstrid i luften.

Revirstriden består av en flygduell där hanarna cirkulerar tätt runt varandra, utan egentlig kroppskontakt. Den hane som sist ger upp flygduellen är den som går vinnande ur striden och får ensam tillgång till solfläcken, medan förloraren tvingas lämna och söka vidare efter ett annat lämpligt revir. Vanligtvis är revirstriden över inom ett fåtal sekunder, men kan i enstaka fall pågå i ett tiotal minuter. Den längsta dokumenterade revirstriden mellan två hanar av kvickgräsfjäril pågick i 94 minuter.

Utbredningsområdet för den sydliga formen av kvickgräsfjäril är i norra Afrika, södra Europa och Libanon. Den nordliga formen förekommer i norra och centrala Europa genom Syrien till centrala Asien. I Norden finns den i Danmark, i sydligaste Norge, i Sverige upp till Ångermanland och i Finland främst i sydväst.

Luktgräsfjäril

Luktgräsfjäril.

Luktgräsfjäril (Aphantopus hyperantus)
Den är en mycket allmän gräsfjäril på alla typer av gräsmarker. Fjärilen saknar teckning på framsidan, förutom att honan har ögonfläckar. Flygtiden infaller normalt under juni-augusti. Luktgräsfjärilen förekommer i ett band från Storbritannien hela vägen bort till Korea. Luktgräsfjärilen har ett vingspann på mellan 28 och 42 millimeter.

Det finns inte någon större skillnad på honor och hanar, men honan brukar vara något större och ha fler ögonfläckar.

Dess ägg är ljusgula och runda, medan larven är gulaktigt grå med en bred linje på ryggen i mörkbrunt; larvens sidolinje är tunn och vitaktig.

Pärlgräsfjäril

Pärlgräsfjäril ovansida.

Undersida.

Pärlgräsfjäril (Coenonympha arcania)
Vingspannet varierar mellan 28 och 34 millimeter, på olika individer. Hanen och honan är lika varandra. På ovansidan är framvingen orange med en bred brun ytterkant och bakvingen är gråbrun, vanligen mörkare mot ytterkanten. På undersidan är framvingen ljusare orange.

I framhörnet finns en mörk fläck omgiven av ljusare orange, en så kallad ögonfläck. Ögonfläckar liknar ett öga och ska skrämma bort rovdjur som vill äta fjärilen. Undersidan av bakvingen är ljust gråbrun och har ett brett vitt band tvärs över. Längs ytterkanten finns flera ögonfläckar.

Larven är grön och har smala längsgående ljusgula och ljusgröna linjer. Den blir upp till 25 millimeter lång. Pärlgräsfjärilens habitat är marker med gräs, till exempel skogsgläntor och ängar. Den vill ha närhet till lövskog eller gott om buskar.

Värdväxter, de växter larven lever på och äter av, är olika gräs bland annat arter i sloksläktet.
Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, imago, infaller i juni-juli.

Sandgräsfjäril

Sandgräsfjäril tillsammans med nässelfjäril.

Sandgräsfjäril (Hipparchia semele)
Den här fjärilen hittas på öppna sandiga marker, i norra Europa gärna kustnära, under juli till september. När fjärilen vilar sitter den alltid med sammanslagna vingar, ofta på marken eller tallstammar, och är då mycket välkamouflerad.

Sandgräsfjärilens vingspann varierar mellan 36 och 55 millimeter. Hanen är på ovansidan ljusbrun med ett par mörkbruna ögonfläckar på framvingen och en på bakvingen. Mot ytterkanterna är vingarna ljusorange, tydligast på bakvingen. Honan är mörkare brun än hanen och hennes ögonfläckar är oftast tydligare. Hon har på både fram- och bakvingen ett bredare tvärgående ljusorange till gult band, mörkare orange på bakvingen. Undersidan är lika hos könen.

Framvingen är orange med två brunsvarta ögonfläckar. Framhörnet och framkanten på framvingen är mönstrade som bakvingen med en mosaik av olika bruna, grå och vita nyanser. Detta mönster är ett bra kamouflage när framvingen hålls dold. Blir fjärilen skrämd höjer den framvingen något och visar ögonfläckarna för att skrämma angriparen. Larven är längsgående randig i olika bruna och gråbruna nyanser. Den blir upp till 3 centimeter lång.

Denna fjäril, liksom alla andra fjärilar, genomgår under sitt liv fyra olika stadier; ägg, larv, puppa och fullvuxen (imago). En sådan förvandling kallas för fullständig metamorfos.

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, infaller i juli till september. Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen ett och ett på grässtrån.[2] Ur ägget kläcks larven. Värdväxter, de växter larven lever på och äter av, är olika gräs till exempel i rörsläktet, elmsläktet och tåtelsläktet.

Larven växer inte färdigt den första sommaren utan övervintrar, äter och växer ytterligare nästa vår och förpuppas i juni. Efter 4-5 veckor kläcks den fullbildade fjärilen ur puppan och en ny flygtid börjar.

Fjärilens habitat, den miljö den lever i, är torra soliga marker så som strandängar, hedar och bergssluttningar. Sandgräsfjärilens utbredningsområde är i Europa och södra Ryssland. I Norden förekommer den längs kusterna i Danmark, södra Norge, södra Finland samt södra Sverige upp till Uppland.

Slåttergräsfjäril

Slåttergräsfjäril (Maniola jurtina)
Vingspannet varierar mellan 36 och 49 millimeter. Ovansidan på hanen är mörkt brun. I framhörnet på framvingen finns en svart fläck omgiven av ett litet, diffust orange fält och med en vit mittprick. Sådana fläckar kallas ögonfläckar eftersom de liknar ögon och deras syfte är att skrämma rovdjur som vill äta upp fjärilen. Honans ovansida liknar hanens, men det orange fältet omkring ögonfläcken är större.

Hanen och honan är ganska lika varandra på undersidan. Där är framvingen orange med ljusbrun ytterkant och en svart ögonfläck i framhörnet. Bakvingen är ljusbrun och har ett grått till gulvitt band tvärs över. I detta band finns ofta några små svarta fläckar.

Larven är ganska ljust grön med korta hår och blir upp till 25 millimeter lång. Slåttergräsfjärilens utbredningsområde sträcker sig från västligaste Europa och norra Afrika genom Mindre Asien till Uralbergen och Iran. Den finns i södra Sverige upp till södra Värmland och norra Uppland. I övriga Norden finns den i sydligaste Finland, i sydligaste Norge och över hela Danmark.

Värdväxter, de växter larven lever på och äter av, är olika gräs bland annat arter i svingelsläktet, skaftingsläktet och kavlesläktet. Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, imago, infaller i juni-augusti. Dess habitat, miljön den lever i, är marker med gräs, till exempel slåtterängar.

Svingelgräsfjäril

Svingelgräsfjäril (Lasiommata megera)
Vingspannet varierar mellan 35 och 42 millimeter, på olika individer. Honan och hanen är tämligen lika i utseendet. Vingarnas ovansida är brunorange med bruna tvärlinjer och ytterkanter. I framhörnet på framvingen finns en svart fläck med vit mittprick, en ögonfläck. Ögonfläckar liknar ögon och syftet med dem är att skrämma rovdjur som vill äta upp fjärilen.

Längs bakvingens ytterkant finns flera, något mindre, ögonfläckar. På undersidan är framvingen gulorange med bruna teckningar och en svart ögonfläck i framhörnet. Undersidan av bakvingen är spräcklig i ljusbrunt och grått och längs ytterkanten finns flera mindre ögonfläckar omgivna av brunorange ringar.

Larven är grön med några smala ljusare längsgående linjer. Den blir upp till 25 millimeter lång. De växter larven lever på och äter av, är olika gräs till exempel arter av gröen, svinglar och hundäxingar.

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, imago, infaller i två generationer i maj-september. Svingelgräsfjärilens habitat, miljön den lever i, är torrare gräsmarker och soliga berg.

Denna fjärils utbredningsområde omfattar norra Afrika, södra och centrala Europa genom Mindre Asien och så långt österut som till Iran. I Norden förekommer den längs kusterna i södra och västra Sverige och längs Norges sydöstligaste kust samt i hela Danmark.

Vitgräsfjäril

Vitgräsfjäril, (Lasiommata maera)
Vingspannet varierar mellan 42 och 52 millimeter, på olika individer. Vitgräsfjärilens färg på ovansidan skiljer sig ganska mycket mellan populationerna i norra delen och södra delen av utbredningsområdet. I norr är den brun och i söder mer brunorange. I framhörnet på framvingens ovansida finns en svart fläck med vit mitt och hela fläcken är omgiven av brunorange färg.

Sådana fläckar kallas ögonfläckar och har som syfte att skrämma rovdjur som vill äta upp fjärilen. Honan har ofta ett lite större orange område omkring den svarta fläcken. Bakvingen har samma färg som framvingen och har två eller fler mindre ögonfläckar längs ytterkanten. På undersidan är framvingen gråbrun eller ljust brunorange och bakvingen ljust gråbrun. Det finns ögonfläckar på undersidan på samma ställen som på ovansidan.

Larven är grön med några smala längsgående linjer. Den blir upp till 30 millimeter lång. De växter larven lever på och äter av, är olika gräs, bland annat arter i svingelsläktet och gröesläktet.

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, imago, infaller i juni-juli. Söder om Alperna hinner den med två generationer på en säsong, men norr därom endast en generation. Vitgräsfjärilens habitat, den miljö den finns i, är skogsmark med öppna gläntor och klipphällar, men även andra ställen med sten eller grus, så som vägkanter.

Vitgräsfjärilens utbredningsområde sträcker sig från norra Afrika och Europa genom Mindre Asien och Uralbergen till sydvästra Sibirien, Himalaya och Iran. Den är allmän i hela Sverige förutom i fjällen och på Gotland.

Index