Fjärilar på Öland & i Kalmar

Nätfjärilar (Melitaea)

Det finns fyra medelstora arter med det för nätfjärilarna karakteristiska svarta nätet som bildas av vingribbor och tvärlinjer.

Skogsnätfjäril är den enda som är allmän och den är också mycket variabel och ovansidan kan påminna om alla de andra arterna. Undersidan har de säkraste skiljetecknen.

Skogsnätfjäril

Skogsnätfjäril (Melitaea athalia)
Det är en fjärilsart som beskrevs av S.A. von Rottemburg 1775. Melitaea athalia ingår i släktet Melitaea och familjen praktfjärilar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Det är en orange fjäril med ett brunsvart nätliknande mönster som förekommer i stora delar av Europa och Asien. Tiden för larven att utvecklas färdigt varierar mycket. I vissa fall hinner denna fjäril med ett par generationer under sommarsäsongen, men i andra fall kan larven övervintra flera vintrar innan den förpuppas och förvandlas till imago, den fullbildade fjärilen.

Ett äldre svenskt namn på skogsnätfjäril är allmän nätfjäril. Arten skogsnätfjäril varierar en hel del i både utseende och storlek, dels beroende på var den finns geografiskt men den varierar även inom populationerna.

Vingspannet varierar mellan 29 och 42 millimeter, på olika individer. Hanen och honan är lika varandra. Ovansidan är gulbrun eller orange med ett nätliknande mönster i mörkbrunt eller brunsvart. Proportionerna mellan orange och brunsvart varierar, liksom nyansen av den orange eller gulbruna färgen.

Utmed vingarnas ytterkanter finns vita och bruna fransar. Undersidan av framvingarna är orange med mörkbruna fläckar och en antydan till nätmönster. Ytterkanten är ljusgul. Bakvingens undersida är mönstrad med tvärgående band i gulvitt, ljusgult och orange åtskiljda av smala brunsvarta linjer. Vingribborna är brunsvarta. Larven är gråsvart med ljusbruna taggar och blir upp till 25 millimeter lång.

Denna fjäril, liksom alla andra fjärilar, genomgår under sitt liv fyra olika stadier; ägg, larv, puppa och fullvuxen (imago). En sådan förvandling kallas för fullständig metamorfos.

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, infaller i juni-augusti. I norra delarna av utbredningsområdet flyger den i en generation under denna tid, men i söder i flera generationer. Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen på värdväxtens blad.[5] Ur ägget kläcks larven. Värdväxter, de växter larven lever på och äter av, är olika arter i bland annat kovallsläktet, grobladssläktet och veronikasläktet.

Larven växer relativt långsamt och övervintrar innan den är fullvuxen. Nästa vår växer den oftast färdigt och förpuppas. En viss andel av larverna övervintrar dock en gång till eller till och med flera gånger innan de förpuppas. Efter ett par veckor kläcks den fullbildade fjärilen ur puppan och en ny flygtid börjar. I varmare områden hinner denna fjäril utveckla en generation till under sommaren.

Fjärilens habitat, den miljö den lever i, är all slags mark där värdväxterna finns, bland annat i skogsgläntor, skogsbryn och parker.

Skogsnätfjärilens utbredningsområde sträcker sig från Europa genom Ryssland och de tempererade delarna av Asien till Japan. Den förekommer i hela Norden utom Island, högre bergstrakter och Norges västkust.

Ängsnätfjäril

Ängsnätfjäril (Melitaea cinxia)
Ängsnätfjärilen har en vingbredd på 37 till 46 millimeter. Honan är något större än hanen, men liknar varandra till färg och teckning. Vingarna är på ovansidan nätaktigt mönstrade i brunsvart och brungult. Det brunsvarta är mer utbrett på bakvingarna än på framvingarna och på bakvingarna finns också nära vingens ytterkant en rad med svarta prickar. På undersidan är vingarna, särskilt bakvingarna, ljusare. Bakvingarnas undersida är också det som tydligast skiljer arten från andra nätfjärilar. Dessa är vitgula med brungula, svartkantade tvärband och fläckar. Ett kännetecken är att det i det yttersta tvärbandet finns en svart prick i mitten av varje gulbrun fläck, något som ingen annan nätfjäril i Sverige har.

Ängsnätfjärilen finns i Nordafrika och i Europa, från Portugal, Isle of Wight i södra England och de nordiska länderna österut till Turkiet, Kaukasus och Ryssland. Den finns också i norra Asien, från Sibirien till Mongoliet och västra Kina.

I Sverige är ängsnätfjärilen klassad som nära hotad. Den fanns förr i större delen av Skåne, Blekinge, Västergötland, Närke, Uppland och Dalsland, på Öland och Gotland samt omkring Mälaren. Under 1900-talet har dess utbredning dock minskat kraftigt och utanför Öland och Gotland förekommer den numera bara lokalt.

De ängsnätfjärilar som finns på Gotland räknas som en egen underart, Melitaea cinxia winbladi.

I Finland har arten gått tillbaka starkt från Åland, där den tidigare var mycket vanlig. Den finns fortfarande vid sydkusten, men den är rödlistad som starkt hotad.

Orsaken till ängsnätfjärilens tillbakagång är troligen habitatförlust i samband med det moderna jordbrukets omvandling av landskapet.

Ängsnätfjärilens habitat är öppna och soliga marker, som ängar och betesmarker, med kort gräs och många blommande örter. Dess flygtid i Sverige är i de södra delarna av landet från slutet av maj, på Gotland och längre norrut från mitten av juni till juli. Honan kan lägga två omgångar med ägg med mellan 100 och 200 ägg i varje. Äggen kläcks efter två till tre veckor. Larven lever på växter som axveronika, svartkämpar och ibland även gulkämpar. Tillväxten för larven är ganska långsam och på hösten samlar sig larverna för att övervintra tillsammans, i en skyddande larvsäck som de själva spinner. Tidigt på våren blir de aktiva igen och förpuppar sig och de fullbildade insekterna kommer fram efter två till fyra veckor. Födan som imago är nektar.

Index