Index

bizon.se

Snabbvingar

Snabbvingar (Theclinae) är en underfamilj inom familjen juvelvingar. Många arter inom underfamiljen återfinns i tropikerna, men även i Nordamerika. Det finns 6 olika snabbvingar i Sverige.
1.
Grön,blå och orange snabbvinge (Grönsnabbvinge, Eksnabbvinge, Eldsnabbvinge).
2.
Bruna snabbvingar (Almsnabbvinge, Busksnabbvinge, Krattsnabbvinge).
Tropiska arter är ofta iriserande blå på ovansidan, vilket är en ljuseffekt som beror på fjällstrukturerna på vingovansidan och inte på grund av pigment. De flesta Nordamerikanska snabbvingar är brunaktiga på ovansidan, vilket även gäller flertalet nordiska arter. Ett fåtal snabbvingar migrerar. Det råder ännu inte någon riktig konsensus kring snabbvingarnas systematik och fylogeni.


Eldsnabbvinge
 





Eldsnabbvinge (Thecla betulae)
Den är en fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingspannet varierar mellan 28 och 40 millimeter, på olika individer. (i äldre litteratur är dess svenska namn Björksnabbvinge)
Både hanen och honan är mörkbruna på ovansidan och har ett svansutskott på bakvingen. Utskottet samt vingspetsen längst bak är orange. Honan har tvärsöver framvingen ett orange fält. Hanen har en svag antydan till fält på samma ställe.

Undersidan hos båda könen är gulorange och rödorange, något mer dämpad nyans hos hanen, med smala vita och svarta linjer tvärs över både fram- och bakvingen. Larven är grön med några smala ljusare längsgående linjer och smala diagonala streck på sidorna. Den blir upp till 20 millimeter lång.


Värdväxter för eldsnabbvinge är olika arter i plommonsläktet, bland annat hägg och slån, men även andra växtsläkten.
Flygtiden är vanligen från augusti till september, men kan variera beroende på geografi och klimat.

Eldsnabbvingens utbredningsområde sträcker sig i Europa från södra delarna av brittiska öarna och österut, med en sydlig utbredningsgräns i norra Spanien, centrala Italien och norra Grekland, och en nordlig gräns i södra Skandinavien.[4] Utbredningsområdet fortsätter från Europa genom Sibirien till norra Kina, Korea och området kring Amur. I Norden finns den i Danmark, i södra Sverige upp till Hälsingland samt i sydvästligaste Finland. Dess habitat är i skogsbryn och buskmarker.


Grönsnabbvinge
 

Grönsnabbvinge (Callophrys rubi)
Den är en fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingspannet varierar mellan 23 och 25 millimeter, på olika individer. Den är brun på ovansidan och hanen har en ljusare fläck i framkanten av framvingen. Undersidan är gulgrön till grön. Beroende på var fjärilen är hemmahörande geografiskt kan den ha en streckad vit linje tvärs över bakvingen och otydligare på framvingen, men linjen kan också saknas helt. Larven är grön, ibland med smala gulgröna linjer, och den blir upp till 15 millimeter lång. Värdväxter för denna fjäril är bland annat arter i blåbärssläktet, ginstsläktet, klöversläktet och hallonsläktet.

Grönsnabbvingens flygtid är olika beroende på geografin. I norr flyger den i en generation mellan april och juni och i söder i flera generationer mellan mars och juli. När fjärilen sitter still har den alltid vingarna hopfällda. Den sitter ofta på blad och då utgör den gröna undersidan ett bra kamouflage.

Grönsnabbvingen finns i norra Afrika, nästan hela Europa och vidare genom mindre Asien, Sibirien, Mongoliet, delar av Pakistan. I Norden är den allmän i Danmark, Sverige och Finland och finns lokalt även i Norge.

 Index

Copyright© 2020 - bizon.se