|
Index |
bizon.se |
Snabbvingar
Snabbvingar (Theclinae) är en
underfamilj inom familjen juvelvingar. Många arter inom
underfamiljen återfinns i tropikerna, men även i Nordamerika.
Det finns 6 olika snabbvingar i Sverige.
1.
Grön,blå och orange snabbvinge (Grönsnabbvinge,
Eksnabbvinge, Eldsnabbvinge).
2.
Bruna snabbvingar (Almsnabbvinge, Busksnabbvinge,
Krattsnabbvinge). |
Tropiska arter är
ofta iriserande blå på ovansidan, vilket är en ljuseffekt som
beror på fjällstrukturerna på vingovansidan och inte på grund
av pigment. De flesta Nordamerikanska snabbvingar är
brunaktiga på ovansidan, vilket även gäller flertalet nordiska
arter. Ett fåtal snabbvingar migrerar. Det råder ännu inte
någon riktig konsensus kring snabbvingarnas systematik och
fylogeni. |
|
Eldsnabbvinge
|
|
Eldsnabbvinge (Thecla betulae)
Den är en fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingspannet
varierar mellan 28 och 40 millimeter, på olika individer. (i
äldre litteratur är dess svenska namn Björksnabbvinge)
Både hanen och honan är mörkbruna på ovansidan och har ett
svansutskott på bakvingen. Utskottet samt vingspetsen längst
bak är orange. Honan har tvärsöver framvingen ett orange fält.
Hanen har en svag antydan till fält på samma ställe.
Undersidan hos båda könen är gulorange och rödorange, något
mer dämpad nyans hos hanen, med smala vita och svarta linjer
tvärs över både fram- och bakvingen. Larven är grön med några
smala ljusare längsgående linjer och smala diagonala streck på
sidorna. Den blir upp till 20 millimeter lång. |
Värdväxter för eldsnabbvinge är olika arter i plommonsläktet,
bland annat hägg och slån, men även andra växtsläkten.
Flygtiden är vanligen från augusti till september, men kan
variera beroende på geografi och klimat.
Eldsnabbvingens utbredningsområde sträcker sig i Europa från
södra delarna av brittiska öarna och österut, med en sydlig
utbredningsgräns i norra Spanien, centrala Italien och norra
Grekland, och en nordlig gräns i södra Skandinavien.[4]
Utbredningsområdet fortsätter från Europa genom Sibirien till
norra Kina, Korea och området kring Amur. I Norden finns den i
Danmark, i södra Sverige upp till Hälsingland samt i
sydvästligaste Finland. Dess habitat är i skogsbryn och
buskmarker.
|
|
Grönsnabbvinge
|
|
Grönsnabbvinge (Callophrys rubi)
Den är en fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingspannet
varierar mellan 23 och 25 millimeter, på olika individer. Den är brun på ovansidan och hanen har en
ljusare fläck i framkanten av framvingen. Undersidan är gulgrön
till grön. Beroende på var fjärilen är hemmahörande geografiskt
kan den ha en streckad vit linje tvärs över bakvingen och
otydligare på framvingen, men linjen kan också saknas helt.
Larven är grön, ibland med smala gulgröna linjer, och den blir
upp till 15 millimeter lång.
Värdväxter för denna fjäril är
bland annat arter i blåbärssläktet, ginstsläktet, klöversläktet
och hallonsläktet. |
Grönsnabbvingens flygtid är olika beroende på geografin. I norr
flyger den i en generation mellan april och juni och i söder i
flera generationer mellan mars och juli. När fjärilen sitter
still har den alltid vingarna hopfällda. Den sitter ofta på blad
och då utgör den gröna undersidan ett bra kamouflage.
Grönsnabbvingen finns i norra Afrika, nästan hela Europa och
vidare genom mindre Asien, Sibirien, Mongoliet, delar av
Pakistan. I Norden är den allmän i Danmark, Sverige och Finland
och finns lokalt även i Norge. |
|
Index |
|
Copyright©
2020 - bizon.se
|