|
Grå tigerspinnare (Diaphora
mendica)
En ganska kraftigt byggd spinnare som främst förekommer i
småbrutna, kulturpräglade marker. Hanen är brungrå och honan
vit. Honan som flyger på dagen i maj kan förväxlas med andra
vita tigerspinnararter. Förutom grå tigerspinnare finns även
prickig- och vit tigerspinnare.
Vingspann hane 26–31,5 mm, hona 27–37 mm. Antenner
gråsvarta–svarta, hos hanen med bred, dubbel kamtandning som på
ena sidan är ungefär hälften så lång, hos honan svarta med vit
spets och sågtandning. Hos hanen är kroppen och vingarna brungrå
och framvingarna har oftast två till sex, ibland drygt tio,
gråsvarta punkter. Bakvingarna har samma färg som framvingarna
och ofta en mer eller mindre diffus, grå diskfläck. Honan är
lite större än hanen och har kraftigare kropp. Hos honan är
kroppen och vingarna rent vita.
Bakkroppen har tre mer eller mindre synliga, svarta punktrader
på ryggen och sidorna. Vingarna är svagt genomskinliga och har
ofta några svartaktiga punkter. Flera av bakvingens mörka
punkter, bl.a. diskfläcken, är tydligast på undersidan.
Frambenen har hos båda könen gul behåring. Honan kan förväxlas
med vit tigerspinnare eller prickig tigerspinnare, men de har
alltid tydligt gul bakkropp. |
Ägget är klotformigt med plattad undersida och först vitgult men
inom några dagar beige–ljusbrunt. Larven är som fullvuxen 27–35
mm lång. Den är grå med ljust rävbrun, jämnlång behåring som
inte är tydligt längre baktill. Huvudet är mörkt orangebrunt.
Fram till sista larvstadiet är behåringen grå. Larverna liknar
rödbruna larvformer av rostvinge Phragmatobia fuliginosa, men
dessa har längre behåring baktill och blanksvart huvud. Puppan
är kort och kraftig, 12–14 mm lång och glänsande kastanjebrun.
Kremastret består av 10–14 korta borst som pekar rakt utåt.
Grå tigerspinnare förekommer i Sverige i inlandet norrut till
Siljansbygden i Dalarna. Den följer också Norrlandskusten en bit
och har som nordligast påträffats i Söråker i Medelpad. I
Danmark är arten utbredd i öområdet och i de södra och östra
delarna av Jylland.
Från 1980-talets början har den spridit sig
något åt nordväst och in över de centrala delarna av Jylland. På
Bornholm är den bara funnen en gång, 2001. I Norge är den lokalt
utbredd och någorlunda vanlig i den sydöstra delen, främst i
kustnära områden, som nordligast i Odalen i Hedmark. |
