|
Tistelfjäril (Vanessa cardui)
Tistelfjäril är påträffad som immigrant i hela Norden, inklusive
sparsamma fynd på Island och Färöarna. Den hittades som första
storfjärilsart någonsin på Spetsbergen 1978. Arten är en
kosmopolit som förekommer i alla världsdelar utom i Sydamerika
och Antarktis. Det är dock tveksamt om den någonstans i Europa
lyckas upprätthålla årligen reproducerande populationer. Hemland
för de fjärilar som i Europa uppträder från tidig vår till sen
höst är subtropiska Nordafrika och Mellanöstern. Möjligen kan
östra och norra Europa också beröras av immigration från
Centralasien. Tistelfjäril är en immigrant som påträffas i alla
slags miljöer med rikliga nektarresurser där det samtidigt finns
naken sand, grus eller stenar för fjärilarna att landa på.
De år när arten även påträffas i
fjälltrakterna ses den ofta på högt belägna, karga fjällhedar.
De invandrade fjärilarna ger under varma och relativt torra
somrar upphov till en inhemsk population som visar sig talrikare
från slutet av juli till början av september och ibland till
oktober. Lyckad reproduktion har konstaterats som nordligast i
Norrbottens lågland. Äggen läggs utspridda ett och ett på
översidan av blad i toppskott. Den nykläckta larven gnager
fönsterliknande märken från bladens undersida.
Senare för den samman bladen med
glesa spinntrådar till en regnskyddad boplats från vilken den
gör korta utflykter för att äta av omgivande blad. Först under
de sista stadierna lever larven helt fritt och konsumerar då
större mängder bladmassa. Larvutvecklingen tar 3-5 veckor.
Larven förpuppar sig upphängd mellan sammanspunna blad en bit
över markytan, och puppstadiet varar under gynnsamma
förhållanden 2-3 veckor. Arten uppträder mycket oregelbundet i
Norden. |
År med immigration följs ofta åt, och ibland leder dessa
årsräckor till ett toppår då arten påträffas talrikt över hela
Sverige till de allra nordligaste fjällområdena. Sommaren 2019
var ett sådant år som tistelfjärilar invaderade Sverige. På
Öland syntes fler tistelfjärilar än någonsin och alldeles för
tidigt, enligt insektsforskaren Dave Karlsson vid
forskningsstationen Linné på Öland. Ingen har sett så här mycket
tistelfjärilar i Sverige och Skandinavien någonsin. Normalt sett
ska det komma in några tiotusental men nu handlar det om minst
hundra miljoner eller flera gånger det, säger han.
En förutsättning för sådana toppår är en
omfattande inflygning i maj-juni följd av en torrare sommar,
eftersom förstadierna är mycket känsliga för regn och kyla.
Vanligare är att arten endast påträffas sparsamt under
sensommaren i södra Sverige, och dessa fjärilar är sannolikt
främst immigranter från Mellaneuropa. Vid en jämförelse av
inflygningsdata från Danmark med dem från Sverige får man klart
för sig att inflygningsriktningen kan variera från sydväst till
sydost så att arten under vissa år påträffas i Sverige men inte
alls i Danmark. Detta förklaras av att de migrerande fjärilarna
helt följer den rådande vindriktningen.
Återvandring från norr mot söder har
inte med säkerhet kunnat konstateras i Sverige. Fjärilarnas
avkomma dör obönhörligen av de vintertemperaturer som råder i
vårt klimat. Uppgifter om övervintrande fjärilar som påträffats
i Skåne under våren kan vara individer som immigrerat hit tidigt
samma år men tvingats uppsöka skyddade platser i avvaktan på
varmare väder, vilket också är ett normalt beteende för
fjärilarna i deras hemländer. |
