Senare på kvällen
skulle vi åka iväg på något äventyr. Vi hade ingen aning om
vad vi skulle göra. Det enda vi visste att vi skulle vara
utomhus, så vi skulle ha varma kläder, filtar och myggmedel
med oss. Vid halv elva kom en buss och hämtade oss. Vi åkte ut
mot landet och efter en stund så kom fram till en rastplats, där
det såldes kaffe med tillbehör. Här fanns massor med folk och
två bussar till. Efter en ganska lång väntan kom vi äntligen
iväg. Vi hade nu fått en värdinna på bussen som berättade
om att vi skulle ut i skogen för att bese ett skådespel om
mystiska saker och händelser som man trodde på förr. Det
skulle handla om skogsrån, näcken, älvor och troll. Värdinnan
berättade om alla dessa varelser som bodde inne i de djupa
dalaskogarna.
Då vi kommit in på
mindre och mindre grusvägar långt in i skogen så stannade
bussen och vi fick gå ut. Nu fick vi se en liten stig som ledde
in i skogen som var kantad med marschaller. Vi följde den ett
stycke till vi kom fram till en skogsglänta där det brann en
liten eld. Vi slog oss ner på några bänkar. Himlen var stjärnklar,
allt var stilla och strax skulle skådespelet börja. Plötsligt
tändes en strålkastare mot elden och där satt det en man
nedsjunken framför brasan. Han började berätta om sin
situation, att han hade ansvaret att sköta om en kolmila. Han
hade varit ensam länge i skogen. Plötsligt stod det en blond,
mycket vacker kvinna vid skogskanten. Efter en stund så försvann
hon. Hon återkom några gånger och mannen som hette Olov blev
häftigt förälskad i den vackra kvinnan. Problemet var att den
vackra kvinnan inte var en vanlig människa utan hon var skogsrået.
Sedan fortsatte den
problematiska historien med flera andra varelser från den andra
världen, såsom älvor, näcken och troll. Berättelsen slutar
med att Olov valde att lämna människornas värld och följde
med skogsrået till hennes, för honom okända värld. Detta var
en mycket fin föreställning med duktiga skådespelare och en
perfekt skådeplats i de kalla, djupa Dalaskogarna. Senare
fick
jag reda på att platsen var Arvselens fäbod.
|