Orsa

Söndag
Idag skulle vi ta avsked av alla våra nyvunna vänner. Det kändes mycket ledsamt. Jag duschade, gjorde iordning min packning och sedan åt jag frukost tillsammans med Ingrid. Därefter samlades vi i datasalen där vi tackade Monica och tog avsked av alla. Suck! Och nu skulle vi åka vidare.

Thomas och jag hade tidigare frågat Carina från Wilhelmina om vi kunde få åka med henne till Orsa och det fick vi gärna. Våra planer hade tidigare varit att vi först skulle åka ner till Falun och sedan upp till Orsa, eftersom det inte fanns några bussförbindelser från Malung till Orsa på söndagen. Detta hade varit en stor omväg för oss och vi hade förlorat en hel del tid på resor. Så detta var perfekt för oss. Innan vi stack iväg med bilen tog vi ett sista farväl av Ingrid som skulle till Finland via Stockholm.

Framåt halv ett var vi framme i Orsa, där vi tog farväl av Carina och tackade för oss. Vi promenerade någon kilometer till vandrarhemmet där vi skulle sova över natten. Vandrarhemmet var ganska nybyggt så det var mycket fräscht och fint. Efter att ha gjort iordning våra rum så gav vi oss iväg ner till samhället.

Orsa vandrarhem

Utsikt från Grönklint

Vi hade bestämt att vi skulle besöka Grönklitt, som var en utkiksplats och en djurpark som låg strax utanför Orsa. Vi fick tag på en buss som gick till Grönklitt och snart var vi framme. Den här platsen var mycket högt belägen, 561 meter över havet. Vi vandrade mot toppen. Stigarna var mycket branta så det tog på krafterna att ta sig till toppen.

I djurparken fanns det björn, varg, lodjur, järv och fjällräv. Vi kom lagom till att vargarna skulle matas. Djurskötaren lade ut stora stycken grisfläsk. Det som förvånade mig var att det tog så lång tid innan vargarna kom fram till maten. Det tog minst en kvart, tjugo minuter innan flockledaren började närma sig. Var det någon annan varg som försökte komma fram blev han genast bortkörd av ledaren. Det var en stor upplevelse att se vargarna och deras beteende.

Vargarna slåss om maten

En respektingivande björn

Vi såg också ett stort antal björn på flera ställen. Unga björnar som busade och jagade varandra. Vuxna björnar som visade vem som skulle bestämma och björnar som bara låg och slappade. Det var imponerande att se dessa stora djur på så när håll. Allra högst upp på toppen fanns det en servering, där vi tog en fika och beundrade den bedårande utsikten över Orsasjön och det kuperade landskapet.

Då vi var nöjda med våra upplevelser på berget vandrade vi ner mot serveringen vid busshållplatsen. Vi delade på en Coca-cola och sedan tog vi bussen tillbaka till Orsa. Vi hittade en restaurang som hade bra mat. Jag beställde rödbetsbiff med pommes. Vi talade med restaurangägaren om Orsa. Bl a frågade jag om statyn som stod utanför restaurangen. Han förklarade att statyn föreställde Korpral Gifting, men han visste inte riktigt vad han var känd för. Senare fick jag reda på historien om honom.

På väg utför!

Så här var det. År 1894 var Orsa kompani på väg hem efter avslutat regementsmöte. Inkvartering skulle ske nära Komtillmåtta krog i Gagnef. Kaptenen misstänkte att beväringarna skulle förfriska sig och lät korpral Gifting ta löfte av sina mannar att inte missbruka brännvin. För säkert kunna hålla sitt löfte svarade korpralen; -Kapten, Orsa kompani lovar ingenting bestämt!

Nu fortsatte vi vår vandring mot vårt vandrarhem. På vägen träffade vi ett par glada äldre damer som vi växlade några ord med. Då vi kom till vandrarhemmet träffade vi tre damer från Manhattan i New York. Det var en mamma som tillsammans med sin syster och dotter sökte sina rötter här i Sverige. Vi gick till sängs vid elvatiden.

Hem

Till Falun