Ett bra kännetecken hos den adulta blåhaken är
ett kraftigt gulvitt ögonbrynsstreck, den mörka stjärtens
roströda fält på sidorna och de långa benen. Hane i sommardräkt
känns igen på det klarblå, i svart och rostrött tecknade
bröstet. På hösten är bröstteckningen blekare och av den blå
färgen återstår endast litet. Hos blåhakehonan saknas vanligen
den blå och roströda färgen helt och honans gräddvita strupe
kantas undertill och på sidorna av svarta fläckar. Blåhakens ben
är ljusbruna, näbben är svart och iris är mörkbrun.
De i Lappland förekommande blåhakarna hör till nominatrasen. I
södra Finland påträffas tillfälligt den södra rasen. Den sydliga
rasen skiljer sig från nominatrasen på att hanens bröstfläck är
silkesvit istället för roströd. Det går inte att skilja på
honorna från olika blåhakeraser i fält. De bygger bo som är väl
gömt bland markvegetationen. I huvudsak byggt av torrt gräs,
löv, mossa och lav. Fodrat med fint gräs. Boskålen mycket djup. |
Häckning: Lägger 4–8 ägg i maj-juni. Endast honan
ruvar, ruvningstid 12–15 dygn. Boungar 12–13 dygn, ungarna
flygfärdiga efter 14–16 dygn.
Utbredning: “Lapplands näktergal”, som häckar endast i norra
Lapplands fjällbjörkskogar och på försumpade fuktiga platser.
Minskat i antal. Finlands häckningsbestånd uppskattat till
30.000 till 80.000 par.
Blåhaken är nattflyttare och höstflyttning sker i
augusti-september med återkomst i maj. Övervintrar i Nordöstra
Afrika och i södra Asien.
Föda består av ryggradslösa djur, bär och frön. Blåhakens läte
låter som ett torrt smackande “drak drak”. Lätet beskrivs som en
flagglina som slår mot flaggstången. Sången vacker och
mångskiftande. Blåhaken är Lapplands landskapsfågel. |
