Buskskvättan är brunspräcklig med en gulaktig
gump och vit stjärt, med ett svart band i änden. Hannen är
rostorange framtill under näbben och ned till halva bröstet.
Buskskvättan är betydligt mindre än stenskvättan. Den hoplagda
vingen är endast 75 mm lång. Kroppens hela längd är 125 mm,
vingspannet 21–24 cm. Det kännetecken som bäst skiljer den från
stenskvättan är att dess övergump har samma färg som ryggen.
Dess sång är renare och mer omväxlande än stenskvättans och
innehåller ofta härmstrofer.
Buskskvättan har, som namnet antyder, helt andra tillhåll än
stenskvättan. Buskskvättan förekommer framför allt där marken är
sank, till exempel på strandängar. Den har ett karaktäristiskt
sätt att sitta på en lodrät kvist högt uppe i en buske eller på
toppen av en hög kvist, med fötterna på mycket olika höjd, men
ändå med kroppen upprätt. Den är livlig och har sprittande
rörelser. Födan utgörs av smådjur, till exempel insekter och små
sniglar. |
Buskskvättan anländer sina häckningsområden
mellan slutet av april och mitten av maj. Den lägger 5-7 grönblå
ägg i ett öppet bo som byggs i en buske eller på en grästuva.
Den lämnar häckningsområdena mellan mitten av augusti till
mitten av september, men enstaka individer kan stanna kvar till
oktober. Vinterkvarteren i Västafrika besätts i början av
torrperioden i slutet av september till november, och de
återvänder igen i februari och mars.
Buskskvättan är ganska vanlig över hela sitt utbredningsområde
och kategoriseras som livskraftig. Delar av populationen minskar
dock drastiskt speciellt i de västra delarna av
utbredningsområdet i Storbritannien, Irland, Frankrika, Belgien,
Nederländerna, Danmark och Tyskland, främst på grund av det
industrialiserade jordbruket. |
