|
Domherren förekommer i hela Sverige utom på
högfjället. Den ses mest om vintern då den gärna kommer fram
till bebyggelse och lockas fram till fågelmatare. Vanligtvis
stannar den i Sverige under vintern, men vissa år flyttar många
till Danmark och Mellaneuropa. Beståndet i Sverige uppskattas
till 250 000–500 000 par. Domherren
försvarar inte sitt revir varför deras sång är mycket svag och
bara ämnad för partnern. Domherrar förflyttar sig oftast i par
och endast sällan i grupper. Den uppträder skyggt under
häckningstiden men är lättare att observera under den övriga
delen av året.
Framför allt på vintern då den kan ses äta
knoppar eller besöka fågelbord i trädgårdar. Domherren finns i
barr- och blandskog, gärna på fuktig mark med rik
undervegetation. Den kan även förekomma i stora parker och
trädgårdar. På vintern förekommer den ofta nära bebyggelse. |
Boet byggs av tunna grenar, rötter och mossa och
placeras i skogsträd, oftast unga granar, och häckar. Det fodras
invändigt med gräs, fjädrar och hår. Kullen består av fyra till
sex ljusblå ägg med rödaktigt-violetta fläckar och svarta
prickar. Honan ruvar två till tre gånger om året mellan april
och augusti i ungefär tretton dagar. Hanar och honor bidrar lika
mycket till utfodringen av ungarna, som är brunaktiga till
färgen. Domherren blir könsmogen vid ett års ålder och kan bli
upp till 18 år gammal. Förr hölls ofta
domherren som burfågel på grund av sin goda förmåga att härma
melodier. Detta var särskilt utbrett i Tyskland. Under
1700-talet skapade till och med specifika "sångböcker" för
domherrar som lärdes upp med flöjt eller visslingar. Över delar
av dess utbredningsområde, exempelvis inom EU, är det idag
förbjudet att fånga eller inneha vilda fåglar varför den i dessa
områden inte längre förekommer som burfågel förutom i
undantagsfall. |
