Namnet grönsiska nämns vid 1700-talets början men
är säkert äldre än så. Eftersom grönsiskan varit en mycket
omtyckt burfågel är troligen även detta ett namn som spritts med
fågelhandlare. Arten har även kallats enbart siska.
Boet läggs ovanligt högt upp i en gran eller tall
och är därför synnerligen svår att upptäcka. Det kan ligga ända
upp till 25 meters höjd och placeras långt ut på en gren. Det
byggs av tunna grankvistar, mossar, lavar och växt ull med ett
finare växtmaterial som foder. Boet får till en dal sin fasta
och eleganta utformning genom att grönsiskan använder spindelväv
för att hålla ihop konstruktionen med. |
Det är honan som ensam bygger boet. De fyra till
sex äggen är blåvita med mörka fläckar på. I regel läggs två
kullar, den första i april eller maj. Honan sköter ensam
ruvningen i 11 dagar och blir under den tiden matad av hanen.
Ungarna matas sedan av båda föräldrarna och efter ett par veckor
lämnar ungarna boet. Grönsiskan hör till
"invasionsfåglarna" vars antal både som häckfågel och flyttare
varierar mycket kraftigt. Under ett extremt bra år kan antalet
vara 5 gånger fler än under ett dåligt år. Medelstorleken på den
svenska populationen har uppskattats till 400.000 – 1.000.000
par. |