|
Gulsparven är 15,5-17 cm lång och har ett
vingspann på 23-30 cm. Vikten kan uppgå till 30 gram. Den är
långlångstjärtad och i alla dräkter har den en ostreckad rödbrun
övergump och gula inslag i fjäderdräkten. Den adulta hanen har i
häckningsdräkt ett lysande gult huvud och strupe, med ett smalt
mörkt ögonstreck bakom ögat och ett ganska långt mörkt
mustaschstreck. Buken är gul medan bröstet och kroppssidan är
rostbrunt med fina längsgående streck. Ovansidan är övervägande
brun och kraftigt svartfläckad. Den adulta honan har en liknande
fjäderdräkt året runt och är mindre kontrastrik och mer
brunfärgad och kraftigare streckad undertill än hanen. Hon
saknar det lysande gula huvudet men har ändå tydliga ljusgula
partier som exempelvis strupen. Vintertid påminner hanen och
honan mer om varandra. Gulsparven häckar
i en rad olika biotoper som busk- och åkermark, skogsmark med
gläntor, på hyggen men även på hedar och strandängar. Boet
tillverkas av gräs och andra material och placeras oftast på
marken eller i låga buskar. Gulsparven lägger vanligtvis 3-5 ägg
per kull, men kullar på 2-6 ägg har observerats. Äggen ruvas i
11-14 dagar. Efter att ungarna kläckts tar båda föräldrarna hand
om ungarna i 12-13 dagar tills de är flygga. Gulsparven lever av
insekter och frön. |
Arten har ett mycket stort globalt
häckningsområde och trots att populationstrenden är negativ så
anser IUCN inte att minskningen är så pass allvarlig att den är
hotad, utan kategoriserar arten som livskraftig.
Gulsparven var vanlig i Sverige på 1800-talet men på 1960-talet
minskade arten kraftigt i södra och mellersta delarna av landet,
som en följd av brukat av kemiska bekämpningsmedlen. I vissa
områden i södra Sverige försvann upp till 95% av beståndet.
1966, förbjöds bekämpningsmedlet metylkvicksilvret inom
jordbruket, vilket gjorde att fågeln återhämtade sig. Trots
detta har den svenska populationen sedan 1990-talet minskat. Den
svenska häckningspopulationen bedöms dock inte som hotad och
ArtDatabanken kategoriserar den som livskraftig. Gulsparven är
Närkes landskapsfågel.
Över hela Skåne och delar av Småland och Halland har man trott
att man fick gulsot om en gulsparv flög över taknocken just då
man steg upp och innan man hunnit lägga sängdynan tillrätta. För
att botas skulle man äta en stekt gulsparv eller koka ett
hönsägg i den sjukes urin och sätta upp ägget på taket så att
gulsparvarna fick äta upp det. |
