Havstruten är 64-78 cm och har ett vingspann på
upp mot 170 cm. Det är lika stort vingspann som en häger. Nästan
svart mantel och skära, eller köttfärgade ben samt stora vita
fläckar på vingspetsarna.
Havstruten kan förväxlas med silltruten men som är mindre och
har smalare näbb och gula ben. De flesta silltrutarna flyttar
söderut under vintern, men skulle man se någon övervintrande ska
man tänka på att även den i sin vinterdräkt har skära ben så då
blir storleken den mest avgörande skillnaden.
Havstrutar kan genom störtdykningar nå byten som
befinner sig nära en meter under vattenytan. På detta sätt kan
den komma åt döda fiskar eller fiskrense som ligger botten men
även fånga levande fisk som ål och flundra. Liksom andra måsar
har den under senare tid även lärt sig att söka föda på
avstjälpningsplatser och soptippar på fastlandet. |
Havstruten häckar allmänt till sparsamt
utmed våra kuster och i vissa större insjöar. Den äter levande
och död fisk, fiskrester, fågelungar och ägg samt allehanda
avfall. Den kan också döda och äta upp andfåglar som är
försvagade av sjukdom eller svält.
Havstruten har ett djupt skrockande läte på häckplatsen. Annars
ett djupt strävt ekande "gä-gä-gäh". Häckar oftast i enstaka par
men även lokalt i kolonier och nästan alltid på öar och skär.
Namnet havstrut kommer troligen av att den,
åtminstone i äldre tider, var mera knuten till havet än andra
trutar. Den har även kallats havsmås. Under vintern flyttar
havstruten endast söderut om isarna fryser och flyttar då inte
längre ner än att den kan hitta öppet vatten.
Se film |
