Jaktfalken är världens största falk och
förekommer i fjälltrakter och på tundra runt hela norra halvklotet. Den
förekommer i Kanada, USA, Grönland, Island, Norge, Sverige,
Finland samt Ryssland. Nordeuropeiska och amerikanska
populationer är starkare knutna till kusten.
Jaktfalken är en stannfågel förutom en mindre del som allra
längst norrut. Ungfåglar drar dock regelbundet söderut under
sina första vintrar och kan då ses långt söder om sina
häckningsområden. Falken rör sig också spontant över stora
avstånd. Jaktfalk är världens största falkart med en kroppslängd
på 53–63 cm och vingspann 109–134 cm. Jaktfalken har breda
vingar med rätt trubbiga spetsar för att vara en falk. Arten kan
förväxlas med pilgrimsfalk, särskilt unga fåglar som även kan
förväxlas med duvhök. De svenska falkarna tillhör den mörkgrå
morfen där de gamla falkarna har en grå (gråbrun) ovansida med
ljust askgrå tvärvattring eller fläckning. Den vita undersidan
är fint mörkt fläckad eller streckad med en del tvärvattring på
kroppens sidor och på ”byxorna”. |
Ungfåglarna är kallt färgade mörkt brungrå på
ovansidan och grovt, mörkt längsstreckad på undersidan.
Nordligare former är ljusare - på Island är jaktfalken ljust grå
och på Grönland finns den vita form med mörka fläckar som var
den mest eftersökta statussymbolen inom falkeneringskonsten vid
de europeiska furstehoven. Könen liknar varandra med enda
skillnad att honan är något större. Yngre fåglar är oftast
mörkare än adulta fåglar.
Jaktfalken föredrar övergivna bon efter andra rovfåglar eller
kråkfåglar. Ett jaktfalkspar behöver ta mellan 180-200 ripor
från det att äggen lagts tills ungarna är flygkunniga, beräknat
på en medelkull om 2,3 ungar. Globalt är jaktfalken inte hotad,
med ett stort utbredningsområde och en uppskattad
världspopulation på 10 000-100 000 individer. På grund av detta
kategoriseras den som livskraftig. I Norden är den dock hotad
och man uppskattar att det finns något hundratal par i de
svenska fjälltrakterna vilket gjorde att arten på den svenska
rödlistan från 2005 kategoriseras som starkt hotad. I 2010 års
rödlista, liksom 2015, kategoriseras den som sårbar. |