|
Knölsvanarna
är runt 140 cm långa och har ett vingspann på drygt 2 meter. De
har en stor kropp och en lång böjlig hals, litet huvud, svartgrå
ben, simhud mellan tårna som också är kloförsedda. Adulta hanar
väger i snitt 12 kilo vilket gör att de hör till de tyngsta
fåglarna som kan flyga.
De adulta
fåglarna har en vit fjäderdräkt, och näbben är orange och svart.
Mot ögat, som har en svart orbitalring, bildar näbbroten en
svart triangel med spetsen mot ögat. Den har också en svart knöl
på ovansidan av näbbroten. Könen är lika men hanens näbbknöl är
större. Ungarna är gråbrunvita och har först en gråsvart näbb
som blir mer och mer skär. De anlägger vit fjäderdräkt under det
första levnadsårets sommar eller under det andra levnadsårets
höst.
Samma par
häckar på samma plats år efter år och båda föräldrarna hjälps åt
att ta hand om äggen och senare ungarna. I maj och juni lägger
knölsvanen 5-9 grågröna ägg som ofta har ganska djupa fåror i
skalet. |
Äggen
ruvas i cirka 34-38 dygn, och därefter lämnar ungarna boet efter
bara några dygn. Flygfärdiga blir de först efter cirka 120 dygn.
Svanarna håller mycket hårt på sina revir och kan till och med
attackera människor om man kommer för nära.
Knölsvanar
äter vattenväxter som de "betar" från sjöbottnen och som de kan
nå med hjälp av sina långa halsar. Eftersom den inte kan dyka är
knölsvanen beroende av grunt vatten. Vid vattendjup ned till
omkring 1.5 meter kan de nå botten. På något djupare vatten kan
de beta (eller rycka upp) högre växter.
Vintertid
kan välnärda exemplar svälta några veckor. De flesta svanar som
"lägger sig ner för att dö" är emellertid oftast dehydrerade
(uttorkade). Att äta snö istället för att dricka vatten klarar
de inte av lika länge som de kan klara sig utan föda. Ser man en
svan som lagt sig ner i snön kan man därför ge vatten. |
