Kungsfågel är en mycket liten tätting som numera
oftast placeras i familjen kungsfåglar. Både dess vetenskapliga
namn och dess svenska trivialnamn syftar på kunglighet och
anspelar i förlängningen på kungsfåglarnas färgstarka gyllene
hjässband. Arten delas in i en rad underarter med stor
geografisk spridning som omfattar merparten av Eurasien och
öarna i Makaronesien.
De norra och östliga häckningsbestånden av kungsfågel är
flyttfåglar, och övervintrar längre söderut, medan de sydligare
är stannfåglar. Under stränga vintrar minskar de nordliga
stannfågelsbestånden kraftigt.
Kungsfågeln är Europas minsta fågel med en längd på cirka 9
centimeter och en vikt på 5–6 gram. Den har grönaktig ovansida,
vitaktig undersida och dubbla vingband. Det grå ansiktet
kontrasterar mot det svarta ögat och det färgstarka centrala
hjässbandet, vilket är orange och gult hos hanen, men enbart
gult hos honan. |
Hjässbandets korta fjädrar kan resas till en
liten kam och används i uppvisningssyfte under häckningen.
Kungsfågeln påminner om brandkronad kungsfågel och de båda
arterna har till stor del överlappande europeiska
utbredningsområden, men den senare skiljer sig ifrån kungsfågeln
med sina bronsfärgade skuldror och tydliga huvudteckning.
Kungsfågelns sång är ett antal upprepade tunna, höga toner som
är något mer högfrekventa än de övriga släktingarnas sång.
Kungsfågeln häckar i barrträd – i skogar eller parker – och
bygger ett kompakt bo som placeras på en gren. Den lägger tio
till tolv ägg per kull, som ruvas av honan. Ungarna tas om hand
av båda föräldrar och en andra kull per säsong är vanligt
förekommande. Under födosöket efter insekter rör kungsfågeln sig
oavbrutet och vintertid kan den uppträda i större flockar
tillsammans med mesar och andra mindre tättingar. |
