Kungsfiskare är en fågelart inom familjen
kungsfiskare som vanligtvis delas in i sju eller åtta
underarter. Honan är identisk med hanen förutom att hennes undre
näbbhalva under häckningstid har en orangeröd bas. I stora delar av sitt utbredningsområde är den en
stannfågel, men flyttar om vintern från de områden där floder
och åar fryser till.
Denna gråsparvstora fågelart har kungsfiskarnas typiska profil
med kort stjärt, stort huvud och lång näbb. Den är blågrön på
ovansidan och orange på undersidan. Den lever vid trädkantade
åar och floder och ses ofta när den flyger lågt över vattnet i
rak, snabb flykt samtidigt som den lockar. Trots sin färgstarka
fjäderdräkt kan den vara svår att få syn på när den spanar efter
fisk då den sitter helt stilla på en gren som sticker ut över
vattnet.
Den lever främst på fisk som den fångar genom att
dyka lodrätt, och dess syn har anpassats för att den ska kunna
se sitt byte under vatten. Den lägger sina högblanka vita ägg i
ett bohål i slutet av en tunnel, som den gräver i en vertikal
strandbrink. I Sverige observerades arten första gången 1835 och
den första konstaterade häckningen skedde 1872. |
Denna art har en typisk profil för en
kungsfiskare med sin korta stjärt, kompakta kropp, små fötter,
korta hals, stora huvud och oproportionerligt långa, raka och
dolkformade näbb. Den har en kroppslängd på 17–19,5 cm varav
näbben utgör omkring 4 cm, har ett vingspann på 24–26 cm och
väger 34–46 g. Dess fjäderdräkt är färgstark och lysande, och
skiftar i ton beroende på hur ljuset faller.
Honan är identisk med hanen förutom att hennes undre näbbhalva
under häckningstid har en orangeröd bas. Juvenilen är lik de
adulta men med en dovare fjäderdräkt, med en grönare ovansida
och ljusare undersida. Dess näbb är helsvart och fötterna är
gråtonade.
Den sitter upprätt, ofta mycket stilla när den spanar efter fisk
vilken den fångar genom att lodrätt dyka i vattnet. Ibland
ryttlar den. Dess flykt är snabb, rak och sker ofta lågt över
vattnet. Den slår de korta rundade vingarna så fort att det
svirrar och det är då man bäst ser den ljusblå ryggen. |
