Mindre flugsnappare häckar i Europa och västra
Sibirien och är en flyttfågel som har sina vinterkvarter i
Indien och Pakistan.
Mindre flugsnappare första häckningen i Sverige konstaterades
1944 i Småland, sedan dess förekommer den regelbundet men
sällsynt som häckfågel i södra hälften av landet och längs
Norrlandskusten, främst i Götaland och Svealand. Sverige utgör
den nordvästra gränsen för den mindre flugsnapparens
utbredningsområde.
Man uppskattar att det i början på 2000-talet
fanns cirka 450-1000 par i Sverige och Svensk Fågelatlas
uppskattar att det i Sverige årligen häckar ungefär 500 par, men
man understryker att variationerna är stora. Det svenska
beståndet kategoriseras som nära hotad.
Den adulta mindre flugsnapparen är stor som en gransångare och
mäter 11-12 cm. Den uppträder rastlöst och rör sig kvickt i
lövverket, vilket skiljer den från flera av de andra arterna i
samma släkte. Den har en tydlig vit orbitalring, och en liten
mörk näbb med rosabrun bas på undernäbben. |
Sittande knycker fågeln ofta på stjärten. I
flykten kan man se vita sidor basalt på den svarta stjärten,
ungefär som hos en stenskvätta.
Den adulta hanen har orangeröd strupe, med diffus
gräns mot sitt beigevita bröst och undersida. Strupen är skarpt
avgränsad av blygrå halssidor, den har också samma ton på
huvudet och nacken. Honan är ungefär tecknad som hanen, men
saknar tegelröd strupe och blygrå färg på huvud och nacke.
Icke-häckande hanar, honor och juveniler har olivbrunt huvud och
saknar det tegelröda bröstet, men hanar i andra årets
sommardräkt har ibland en liten orange strupfläck.
Den mindre flugsnapparen är talför och har många typer av läten
på sin repertoar. På flyttningen hörs en kort, dämpad torr
drill, serrrt. Oroslätet utgörs av en mjuk och kort tvåstavig
vissling som kan bokstaveras dily. Sången består av först korta,
spretiga toner följda av några mycket rytmiska toner i en mjuk
båge. |
