Näktergalshanen är en högljudd sångare som har en distinkt sång. Kvädet upprepas med ständigt små förändringar, men tas av skilda individer något olika, kortare eller längre. Ofta inleds med ett par lågmälda visslingar och några ”huitt” liknande lövsångarens följt av tre, fyra knäppande eller smackande ljud innan det verkliga näktergalsslaget kommer igång. Sångens styrka gör att antalet näktergalar i en trakt verkar större än det verkligen är. Om flera fåglar sjunger samtidigt inom hörhåll försöker de gärna överrösta varandra.

Näktergalen är en flyttfågel som häckar i Eurasien. I Europa avlöser näktergalen systerarten sydnäktergal i nordöst, och näktergalens västligaste häckningsområden ligger i Danmark, Polen och Rumänien. I Norden förekommer den i övrigt i Oslo-området, södra Sverige upp till Mälardalen och utmed Östersjökusten till södra Västerbotten, och lika långt norrut i Finland. I öster når utbredningsområdet till Kaukasien, Iran och västra Sibirien. Vintern tillbringar den i Syrien, Saudiarabien och nordöstra Afrika.

Näktergalen förekommer mest i snåriga och fuktiga miljöer som skuggiga lövskogar eller strandnära skogar, men även i parker och trädgårdar.

I och med att den anländer till sina häckningsområden börjar den sjunga. Den sjunger mest frekvent om natten, men även morgnar och kvällar, då den kan höras kilometervis. När den sjunger sitter den i buskar och träd lågt över marken. Den placerar sitt bo i mindre buskar och bland ris nära marken. Boet består utvändigt av torra löv, exempelvis av ek och bok, och är invändigt fodrat med mjuka grässtrån. Den lägger fem mörkt gråbruna ägg.

Vid midsommartid, när äggen kläckts, upphör hanens sång. Födan består av insekter, maskar, spindlar och bär. I fångenskap kan den utfodras med mjölmask.