Nötkråkan är stor som en kaja eller nötskrika,
har kraftig näbb och kort stjärt. Färgen är brun med en mängd
vita prickar. Som den kråkfågel den är har den ett kraxande läte
som verkar spädare och liksom barnsligare än kråkans.
Nötkråkan är beroende av hasselnötter så den gör alltså i högsta
grad skäl för sitt namn. Men det räcker inte med hasselskog för
att den ska trivas. Den häckar nämligen i granskog som kan ligga
många kilometer från matplatserna.
Nötkråkor är mycket stationära, de lever hela livet i samma
revir. På hösten hamstras nötter som fåglarna gömmer på olika
håll inom sina stora revir och som de lyckas återfinna även när
snön ligger djup över förråden. |
Av nötkråkans vanor kan man förstå att
nordgränsen för dess utbredning i Sverige sammanfaller med
hasselns, det vill säga upp till Värmland, Västmanland, Uppland,
och förekomsten är dessutom fläckvis utspridd.
När man ser nötkråkor i andra delar av landet handlar det i
allmänhet om den ras som kallas ”smalnäbbade” och som främst hör
hemma i Sibirien där den lever på cembratallens kottefrön. Om
det uppstår brist på denna föda företas väldiga ”invasionståg”
till nordvästra Europa. En del av dessa nötkråkor har stannat
och etablerat sig som häckande i norra Sverige, särskilt i
städer där man planterat cembratallar i trädgårdar och parker. |
