Ortolansparv


Ortolansparv vid Ölands södra udde maj 2020.
Ortolansparv (Emberiza hortulana) är en fågel i familjen fältsparvar. Trivialnamnet och dess vetenskapliga namn ortolan och hortulana härstammar från latinets hortulus, vilket ungefär betyder "trädgårdsfågeln" från hortus, som betyder "trädgård". Fågeln minskar i antal, i Sverige så pass kraftigt att den nu anses vara akut hotad. Ortolansparven är en slank fältsparv, med ganska lång stjärt, ganska litet rundat huvud och en rätt lång och svagt krökt näbb. Den mäter 15-16,5 cm på längden och väger 17-28 gram. I alla dräkter har den en tydlig gulvit orbitalring, (orbitalringen är den bit fjäderlösa hud som sitter runt fåglars ögon och som i det närmaste motsvarar människans ögonlock).

Juvenilen får denna gula ton först i juli/augusti. Den adulta hanens huvud, hals och bröst är askgrå med olivgrön anstrykning, buken brunröd och ryggen gråaktigt rödbrun med kraftiga svartaktiga streck. Ortolansparven är en flyttfågel som förekommer som häckfågel i merparten av länderna i Europa och i västra Asien så långt österut som Mongoliet. Den häckar också i Mindre Asien och österut till Iran. Den övervintrar i tropiska Afrika och återvänder till sina häckningsområden från slutet av april till början av maj.

I Europa förekommer den inte som häckfågel i Storbritannien och Danmark, men under flytten, som sker nattetid, passerar den regelbundet Danmark och södra Storbritannien. Under höstflytten uppträder den ofta i mindre flockar. I Sverige anländer ortolansparven under första hälften av maj.

Den häckar lokalt, främst utmed Norrlandskusten, och söderut till Mälardalen. De skandinaviska fåglarna flyttar redan i augusti-september och övervintrar i västra Afrika söder om Sahara.

Ortolansparven har minskat dramatiskt under lång tid, inte bara i Sverige, utan i hela nordvästra Europa. Misstankar har funnits om att en starkt bidragande faktor är den omfattande fångst som bedrivs på fåglarna i sydvästra Frankrike, i regionen Les Landes söder om Bordeaux.

Visserligen är fångsten förbjuden sedan 1999 men fram till dess infångades cirka 50 000 ortolansparvar årligen, och jakten har efter förbudet fortsatt i illegal form.

Ortolansparven har i södra Europa, och främst inom det franska lantliga köket, ansetts som en delikatess och där traditionellt jagats i stor utsträckning under fågelns höstflyttning till Afrika. När den franske presidenten François Mitterrand intog sin sista måltid 1996 stod ortolansparv på menyn.

Ortolansparvens sång liknar gulsparvens, men är mera avrundad, ren och djup. Den har en typiskt ringande ton och kan låta som ett eko. En strof kan skrivas sry-sry-sry-sry, dry dry dry. De ekande tonerna är ofta lägre.

Copyright© 2020 - bizon.se