|
Ortolansparv (Emberiza hortulana) är en fågel i
familjen fältsparvar. Trivialnamnet och dess vetenskapliga namn
ortolan och hortulana härstammar från latinets hortulus, vilket
ungefär betyder "trädgårdsfågeln" från hortus, som betyder
"trädgård". Fågeln minskar i antal, i Sverige så pass kraftigt
att den nu anses vara akut hotad. Ortolansparven är en slank
fältsparv, med ganska lång stjärt, ganska litet rundat huvud och
en rätt lång och svagt krökt näbb. Den mäter 15-16,5 cm på
längden och väger 17-28 gram. I alla dräkter har den en tydlig
gulvit orbitalring, (orbitalringen är den bit fjäderlösa hud som
sitter runt fåglars ögon och som i det närmaste motsvarar
människans ögonlock).
Juvenilen får denna gula ton först i
juli/augusti. Den adulta hanens huvud, hals och bröst är askgrå
med olivgrön anstrykning, buken brunröd och ryggen gråaktigt
rödbrun med kraftiga svartaktiga streck. Ortolansparven är en
flyttfågel som förekommer som häckfågel i merparten av länderna
i Europa och i västra Asien så långt österut som Mongoliet. Den
häckar också i Mindre Asien och österut till Iran. Den
övervintrar i tropiska Afrika och återvänder till sina
häckningsområden från slutet av april till början av maj.
I Europa förekommer den inte som häckfågel i
Storbritannien och Danmark, men under flytten, som sker
nattetid, passerar den regelbundet Danmark och södra
Storbritannien. Under höstflytten uppträder den ofta i mindre
flockar. I Sverige anländer ortolansparven under första hälften
av maj. |
Den häckar lokalt, främst utmed Norrlandskusten,
och söderut till Mälardalen. De skandinaviska fåglarna flyttar
redan i augusti-september och övervintrar i västra Afrika söder
om Sahara.
Ortolansparven har minskat dramatiskt under lång
tid, inte bara i Sverige, utan i hela nordvästra Europa.
Misstankar har funnits om att en starkt bidragande faktor är den
omfattande fångst som bedrivs på fåglarna i sydvästra Frankrike,
i regionen Les Landes söder om Bordeaux.
Visserligen är fångsten förbjuden sedan 1999 men fram till dess
infångades cirka 50 000 ortolansparvar årligen, och jakten har
efter förbudet fortsatt i illegal form.
Ortolansparven har i södra Europa, och främst
inom det franska lantliga köket, ansetts som en delikatess och
där traditionellt jagats i stor utsträckning under fågelns
höstflyttning till Afrika. När den franske presidenten François
Mitterrand intog sin sista måltid 1996 stod ortolansparv på
menyn.
Ortolansparvens sång liknar gulsparvens, men är mera avrundad,
ren och djup. Den har en typiskt ringande ton och kan låta som
ett eko. En strof kan skrivas sry-sry-sry-sry, dry dry dry. De
ekande tonerna är ofta lägre. |
