Roskarlen är 22-24 centimeter lång och har ett
vingspann på 43-49 centimeter. Den är kraftigt byggd med kort
hals och kort stark näbb. I sommardräkt är den brokig med
svartvitt huvud, rödbrun rygg, vit undersida och röda ben. Den
enklare vinterdräkten är brun ovantill och vit undertill.
Juvenilen är färgad ungefär som adult fågel i vinterdräkt.
Utseendet är karaktäristiskt när den flyger, med vita fläckar på
rygg, vingar och stjärt.
Roskarlen har en varierad diet som omfattar as, ägg och
växtmaterial, men främst lever den av ryggradslösa djur.
Insekter är en viktig näringskälla under häckningssäsongen och
den tar också kräftdjur, blötdjur och maskar. Den födosöker
oftast i strandlinjen och ofta i flock.
Samma par brukar återvända till samma
häckningsplats år efter år. Boet placeras ofta mitt inne i en
mås- eller tärnkoloni. Ofta placeras det lite dolt i växtlighet
eller bland stenar, men det kan också ligga helt öppet. Den
lägger i genomsnitt 3-4 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i
drygt tre veckor. |
Ungarna lämnar boet snabbt efter kläckningen och
blir flygfärdiga efter cirka tre veckor.
Beståndet i Sverige har minskat sedan 1970-talet
och en kraftigt minskning har observerats på flera platser under
1990- och 2000-talet. Det är osäkert varför men det beror säkert
på flera samverkande faktorer. En orsak kan vara att tillgången
på öppna stränder utan växtlighet minskat när det blivit mindre
vanligt att hålla betande djur i de skärgårdsmiljöer där
roskarlen brukar häcka. En annan orsak kan vara
klimatförändringar. Roskarl kategoriseras som sårbar i Sverige.
Fågelns vana att vända på stenar har givit dess namn på flera
språk, till exempel steinvender på norska och turnstone på
engelska. Det svenska namnet roskarl kommer av att fågeln är
"rosig", det vill säga färggrann. Roskarl kallades förr i östra
skärgården för wittring, i Kalmar för hötrick eller hötring, i
norra Sverige för kutterutt och på samiska för goattekollas. |
