Skärsnäppa


Skärsnäppa i Ottenby maj 2019.
Skärsnäppa är en liten vadarfågel som tillhör familjen snäppor. Skärsnäppan är bara lite större än kärrsnäppan vilket den främst i flykten påminner mycket om. Den är dock kompaktare och har en kortare hals än kärrsnäppan vilket ger den en ett bulligt utseende. Den svarta stjärten sticker ut längre än vingspetsarna på en sittande skärsnäppa. Den har medeltunn mörk näbb med gul bas. Kroppen är mörk upptill med en svagt lila glans. Skulderfjädrarna är gråsvarta och blir rödbruna längre in mot kroppen och de har en vit bräm. Den är mestadels vit undertill med en gråbeige vattring. Bröstet är gråvattrat och gumpen svart.

Den adulta skärsnäppan går att skilja gentemot den juvenila genom att den senare har kraftigt orangefärgade ben medan den adulta har gulgrå. På juvenilen är även det gula på näbbasen mer synligt och den känns ljusare på bröstet än den adulta fågeln. På vintern är skärsnäppan mera jämnt gråbrun och ger ett mörkt intryck i flykten och benen är kraftigt gula och precis som på juvenila fåglar är det gula på näbbasen mer synligt.

Den häckar på tundran i nordvästra Europa, norra Sibirien och dess öar, samt arktiska öar i Kanada och kustområden på Grönland. Dessutom finns skärsnäppan på Färöarna, Skottland och Svalbard. Vintertid håller skärsnäppan till i lägre antal, då mest på skär vid kusten. Flockarna är väl kamouflerade mot stenar och är därför lätta att förbise. Dessa vinterfåglar ses mest i oktober-november och april-maj. Merparten av världspopulationen av skärsnäppa är flyttfåglar, men vissa populationer stannar om vinter i sina häckningsområden året runt och då ibland i flockar på flera tusen.
De flesta skärsnäpporna i Sverige flyttar till sydligare områden i Europa men man ser mindre flockar på vågöversköljda små skär i ytterskärgården på västkusten om vintern.

Skärsnäppan häckar på klippiga platser som skär och hällar vid kusten och sjöar på högplatåer i fjällen. Den vill ha karg terräng och trivs på högfjället, upp till 1400 meter över havet. På häckningsplats lever de av bland annat flugor, kräftdjur och spindlar, samt frön och knoppar av diverse växter.

Vintertid förekommer den ofta på översköljda tångbevuxna skär ute i kustbandet där den utan problem sitter när bränningarna slår över fågeln. Vintertid lever den mestadels av insekter och blötdjur, men även en del växtdelar.

Boet är en grop i marken, antingen upphöjt på stenar eller in en lägre, fuktig plats. Hanarna gör flera gropar och honan väljer en av dem och lägger tre eller fyra ägg där. Hanen sköter det mesta av ruvningen och tar hand om ungfåglarna. Ruvningstid brukar vara runt 21-22 dagar och ruvningspassen brukar vara anmärkningsvärt långa, lite mer än ett halvt dygn. Honan lämnar boplatsen tidigt medan ungarna följer efter hanen. Ungarna livnär sig själva och kan flyga efter tre till fyra veckor.

Om någon kommer för nära boet kan de äldre fåglarna spela skadad och därefter springa som en sork. Den högsta kända åldern är åtta år och en månad.

Copyright© 2019 - bizon.se