Skärsnäppa är en liten vadarfågel som tillhör
familjen snäppor. Skärsnäppan är bara lite större än kärrsnäppan
vilket den främst i flykten påminner mycket om. Den är dock
kompaktare och har en kortare hals än kärrsnäppan vilket ger den
en ett bulligt utseende. Den svarta stjärten sticker ut längre
än vingspetsarna på en sittande skärsnäppa. Den har medeltunn
mörk näbb med gul bas. Kroppen är mörk upptill med en svagt lila
glans. Skulderfjädrarna är gråsvarta och blir rödbruna längre in
mot kroppen och de har en vit bräm. Den är mestadels vit
undertill med en gråbeige vattring. Bröstet är gråvattrat och
gumpen svart.
Den adulta skärsnäppan går att skilja gentemot den juvenila
genom att den senare har kraftigt orangefärgade ben medan den
adulta har gulgrå. På juvenilen är även det gula på näbbasen mer
synligt och den känns ljusare på bröstet än den adulta fågeln.
På vintern är skärsnäppan mera jämnt gråbrun och ger ett mörkt
intryck i flykten och benen är kraftigt gula och precis som på
juvenila fåglar är det gula på näbbasen mer synligt.
Den häckar på tundran i nordvästra Europa, norra Sibirien och
dess öar, samt arktiska öar i Kanada och kustområden på
Grönland. Dessutom finns skärsnäppan på Färöarna, Skottland och
Svalbard. Vintertid håller skärsnäppan till i lägre antal, då
mest på skär vid kusten. Flockarna är väl kamouflerade mot
stenar och är därför lätta att förbise. Dessa vinterfåglar ses
mest i oktober-november och april-maj. Merparten av
världspopulationen av skärsnäppa är flyttfåglar, men vissa
populationer stannar om vinter i sina häckningsområden året runt
och då ibland i flockar på flera tusen. |
De flesta skärsnäpporna i Sverige flyttar till
sydligare områden i Europa men man ser mindre flockar på
vågöversköljda små skär i ytterskärgården på västkusten om
vintern.
Skärsnäppan häckar på klippiga platser som skär och hällar vid
kusten och sjöar på högplatåer i fjällen. Den vill ha karg
terräng och trivs på högfjället, upp till 1400 meter över havet.
På häckningsplats lever de av bland annat flugor, kräftdjur och
spindlar, samt frön och knoppar av diverse växter.
Vintertid förekommer den ofta på översköljda
tångbevuxna skär ute i kustbandet där den utan problem sitter
när bränningarna slår över fågeln. Vintertid lever den mestadels
av insekter och blötdjur, men även en del växtdelar.
Boet är en grop i marken, antingen upphöjt på stenar eller in en
lägre, fuktig plats. Hanarna gör flera gropar och honan väljer
en av dem och lägger tre eller fyra ägg där. Hanen sköter det
mesta av ruvningen och tar hand om ungfåglarna. Ruvningstid
brukar vara runt 21-22 dagar och ruvningspassen brukar vara
anmärkningsvärt långa, lite mer än ett halvt dygn. Honan lämnar
boplatsen tidigt medan ungarna följer efter hanen. Ungarna
livnär sig själva och kan flyga efter tre till fyra veckor.
Om någon kommer för nära boet kan de äldre fåglarna spela skadad
och därefter springa som en sork. Den högsta kända åldern är
åtta år och en månad. |
