Storskarven har avlång kropp, relativt lång hals och näbb och deras fjäderdräkt går främst i mörka färger. De har simhud mellan tårna. De lever i skärgårdar och vid kuster. Skarvar är skickliga dykare och lever uteslutande av fisk. Skarvarna har en fjäderdräkt som delvis inte är vattenavstötande som hos många andra vattenlevande fåglar, som änder och gäss.

Visserligen har skarvarna ett undre skikt av fjäderdräkten som är vattentätt och isolerande men den yttre fjäderbeklädnaden tar in vatten. Detta gör att fågeln tyngs ned vilket gör det enklare att dyka. För att torka det yttre vattenindränkta fjäderskiktet ställer sig skarvarna med utbredda vingar. Det har även lagts fram teorier om att skarven sitter och värmer sig med utbredda vingar för att värma upp den kalla fisken som den ätit, men en forskningsstudie motbevisar detta.

Dock breder skarvar ibland ut sina vingar även när de inte är blöta, vilket tyder på att de utbredda vingarna även kan ha andra funktioner. Den sitter ganska upprätt och stödjer sig då med hjälp av den styva stjärten, som fungerar som ett tredje ben. Skarven är en tyst fågel förutom vid häckning i sina kolonier då den har olika gutturala läten.

Tama skarvar har i Sydostasien använts vid fiske under århundraden. En snara knyts kring fågelns hals som endast tillåter att skarven sväljer mindre fiskar som den fångar. När fågeln fångar en stor fisk fastnar den i halsen som fiskaren sedan kan avlägsna ur skarvens hals. I Kina och Japan förekommer fortfarande denna fiskemetod men den är ovanlig bland yrkesfiskare.