Skräntärnan är den största tärnan. Längden
varierar från 47 till 54 centimeter med ett vingspann på upp
till 1,4 meter. Den kan väga från 575 till 775 gram.
Kroppsbyggnaden är grov och trutlik med grovt huvud, till
skillnad från andra tärnarter.
Den adulta fågeln har en lång, kraftig och korallröd näbb med
svart spets, svart hjässa och vit nacke. Stjärten är vit, kort
och lätt kluven. Vingarnas ovansidor är ljusgrå, medan
handpennorna är mörkare undertill och kan sett från ovan visa
ett trekantigt fält på vingspetsen. Vingundersidorna är ljusa
med mörka spetsar. Tarsen är svart och lång jämfört med andra
tärnors. Skräntärnan kan bli mycket gammal; den högsta
dokumenterade åldern för en skräntärna är 30 år. Medelåldern är
uppskattad till 12 år.
Skräntärnans repertoar utgörs av några karaktäristiska barska,
något hägerliknande kraxande läten. När föräldrar, ungar och
gamla fåglar möts hörs ett utdraget ra-ra-ra-ratschau. Detta
sker i samband med en bugning på marken eller i luften. Fåglarna
lockar i flykten med ett ljudligt, djupt skrovligt kree-ark!.
Skärgårdsbor brukar säga att den ropar Kraakatau!, vilket rätt
väl beskriver lätet. Vid fara låter skräntärnan höra ett
upprepat rara-ra, och den attackerar andra tärnor med ett
skrarpt graap. Ungfåglarnas tiggläte består av ett
genomträngande kli-vi, eller iih.
Skräntärnan häckar i stora kolonier på upp till
cirka 200 par, eller sällsynt med 2–3 samhäckande par. Cirka 90%
lever i kolonier, medan merparten av de resterande paren häckar
solitärt. De flesta fåglar börjar häcka vid tre års ålder, men
några väntar med att göra sitt första häckningsförsök i
ytterligare tre år. |
Skräntärnan häckar inte sällan med andra arter i
underordningen Lari såsom trutar, fiskmåsar och kustlabbar, men
det medför olika risker för häckningsresultatet. Kustlabbar
brukar till exempel, trogna sitt artbeteende, försöka stjäla
skräntärnornas fångster när skräntärnan anländer till boplatsen
med föda i näbben och signalerar med läten och dykningar.
Skräntärnan brukar dock som en relativt robust
fågel ha en viss framgång i försvaret av sin fångst, och blir
alltmer beslutsam att behålla fisken ju närmare
skräntärnesamhället kustlabben kommer. Somliga måsfåglar kan
också angripa skräntärnans ungar, vilket påverkar häckningen
negativt.
Skräntärnan kan under sin häckningsperiod vara mycket känslig.
Ibland händer det att ett helt skräntärnesamhälle lämnar
häckplatsen och flyttar långt ifrån den ursprungliga platsen.
När en individ väl har etablerat sig på boplatsen är den
stationär livet ut, om inte kolonin bryter upp. Flera
efterföljande generationer av ensamhäckande par kan välja samma
plats att häcka på under en period om flera hundra år.
Föräldraindividerna övervintrar inte tillsammans
utan möts först på våren vid häckplatsen. Hanen och honan är
ofta lika gamla och häckar ofta flera år i rad. Paren håller
ihop under en lång period, om en individ omkommer sker
vanligtvis en ny parbildning. I kolonier ligger skräntärnebona
mellan 0,7 och 4 meter från närmaste granne. |
