Småtärnan är den minsta arten inom familjen
tärnor. Den har långa smala vingar, mycket snabba vingslag och
en lång smal näbb. Den adulta småtärnan väger i genomsnitt 45
gram, är 21–25 centimeter lång och har ett vingspann på 41–47
cm. Adult fågel i sommardräkt har en gul näbb med svart spets,
orangegula ben, svart hjässa och svart ögonmask. Mellan den
svarta hjässan och ögonmasken finns en smal vit kil i pannan. I
vinterdräkt har den svart näbb, benen mindre färgstarka och
stora delar av den svarta ögonmasken är borta tillsammans med
det främre svarta på hjässan vilket gör att den är mycket vitare
i ansiktet i vinterdräkt. Lätet är ett högljutt gnällande ljud.
I Sverige häckar den i Skåne, på Västkusten, Öland och Gotland
och längst norrut i Bottenviken. Den svenska populationen
övervintrar i Afrika. Småtärnan var den första fågelarten i
Sverige som blev fridlyst vilket skedde 1912 i Skåne. |
Småtärnan lever på sandstränder och bankar vid
stora floder. Boet består av en liten grop i marken. Där läggs
upp till tre ägg. Efter 21 dagar kläcks de och ungarna, som är
borymmare, lämnar sedan boet inom ett dygn. De blir flygfärdiga
efter tre veckor, men fortsätter att bli matade av föräldrarna
en vecka till, tills de själva kan fiska genom att göra
störtdykningar. Småtärnan söker föda vid kusten, men även i
långsamt flytande floder. Födan består av små fiskar, kräftdjur,
musslor, snäckor och insekter.
Småtärnans utbredningsområde är mycket stort och dess globala
population är stor. Trots att dess utvecklingstrend är negativ
så bedöms den inte som hotad och kategoriseras som livskraftig.
Vissa länders populationer är dock hotade, exempelvis Sveriges,
där den kategoriseras som sårbar på Artdatabankens rödlista. |
