Snatteranden är med en längd på 46-56 cm, ett
vingspann på 78-90 cm och en vikt på 850-1 000 gram, något
mindre än gräsanden. I jämförelse är snatteranden något slankare
och har smalare vingar. I alla dräkter har den en vitaktig buk.
En av dess mest arttypiska karaktärer är dess vita vingspegel
men den kan vara mycket liten eller helt saknas hos juvenila
fåglar och syns bäst hos adulta hanar.
Hanen i praktdräkt är huvudsakligen fint
gråvattrad, med matt gråbrunt huvud och stjärt, och markant
svart över- och undergump. Dess längsta skulderfjädrar är mörka
med bred ljust gråbeige bräm. Vingovansidan är grå med en vit
och en svart vingspegel, och har svarta och roströda partier på
armtäckarna. Näbben är gråsvart och benen klargula.
Hona, och hane i eklipsdräkt, liknar gräsand,
men skiljs främst på den vita vingspegeln, de mörkgrå
tertialerna, den annorlunda färgade näbben med obruten mörk
näbbrygg omgiven av orange kanter, och den ljusa buken. |
Juvenilen uppvisar större kontrast mellan det
gråtonaden huvudet och den varmbruna kroppen, till skillnad från
den mer jämt ljusbruna gräsanden i samma dräkt.
Snatterand häckar vid näringsrika våtmarker och
sjöar, ofta slättsjöar men även i något djupare sjöar. Vintertid
föredrar den slättsjöar, floder och vassrika flodmynningar,
skyddade kuststräckor. Dess föda består till största delen av
olika växtdelar, som den antingen betar från botten genom att
tippa kroppen framåt, eller också betar av växtdelar som sticker
upp ur vattnet.
På hösten födosöker den ofta genom att med
näbben filtrera ytvatten efter småalger, och ibland födosöker
den även på sädesfält. Vintertid utökar den sin föda med mindre
mängder insekter, maskar, blötdjur och småfisk Under sina första
levnadsveckor äter de främst mindre vattenlevande djur. Den
uppträder oftast som enstaka par, eller i mindre löst
sammanhållna grupper, men under hösten och vintern kan den
ansamlas i större flockar. |