|
Steglitsen känns igen på sin
brokiga fjäderdräkt. Den är brunaktig på ovansidan. Pannan och
strupen är röda. Vingarna är svarta, med ett brett, intensivt
gult band. Undersidan är vit med brunaktig anstrykning och
förhållandevis stora bruna fläckar. Näbben är hoptryckt från
sidan, har en skarp rygg och saknar hak bakom spetsen. Stjärten
är kluven. Kroppslängden är 12 centimeter, vingspannet är
21–25,5 centimeter och vikten 14–18 gram.
Locklätet består av ett typiskt,
upprepande "tick tickeli tickelitt" som har gett arten dess
namn. Sången liknar grönsiskans och är snabb med kvittrande
omväxlande toner med inslag av locklätet. Steglitsen är utbredd
i nästan hela Europa, inklusive Brittiska öarna. Den är särskilt
vanlig i Medelhavsområdet. Steglitsen häckar även i västra
Asien, Kaukasus, västra Himalaya och Nordafrika. |
Steglits förekommer i Sverige
framför allt i de södra och mellersta delarna. En del av det
svenska beståndet flyttar i oktober-november till Väst- och
Sydeuropa och återkommer i mars–april, medan andra övervintrar.
Steglitsen är en vanlig häckfågel i öppna, trädrika landskap,
trädgårdar och fruktodlingar. Den häckar två gånger om året.
Boet är skålformat och har tjocka väggar av fina stjälkar,
strån, rötter, mossa och kvistar. Honan bygger boet, men hanen
kan bistå med att samla byggmaterial.
Honan lägger fem till sex
vitaktiga ägg med fina röda fläckar, som hon ruvar i 12 till 13
dagar. Ungfåglarna utfodras sedan av båda föräldrarna med frön
och även insekter, i 13–15 dagars tid. Steglitsen blir könsmogen
efter ett år och kan leva upp till 10 år (även om 3 år är mer
normalt) |
