Stjärtmesen utmärks särskilt av sin långa stjärt.
Den har vitt huvud, svart rygg och rödgråa skuldror. De undre
kroppsdelarna är vitaktiga. Kroppslängden är omkring 14
centimeter. Mer än halva längden utgörs av stjärten. Locklätet
är ett sii-sii-siih varierat med ett surrande tserr tserr.
Sången är drillande och liknar blåmesens.
Stjärtmesen är insektsätare året runt. Den lever främst av
leddjur och föredrar ägg och larver av malar och fjärilar. På
hösten kan den även äta växtmaterial.
Utanför häckningssäsongen, vilken tar slut i juni-juli, formar
stjärtmesen kompakta flockar på 3 till 30 fåglar, som består av
familjemedlemmar (föräldrar och ungar från föregående
häckningssäsong) tillsammans med de extra adulta individerna som
hjälpt till att föda upp kullen. Dessa flockar är revirhävdande
och försvarar reviret gentemot andra flockar. Under kalla
vinternätter trycker flockmedlemmarna ihop sig för att hålla
värmen.
Under februari–mars delar flocken upp sig och bildar par för att
försöka häcka. Ofta stannar hanarna kvar i vinterreviret medan
honorna vandrar till omkringliggande revir. |
Stjärtmesen bygger ett konstrikt hopfogat,
övertäckt bo av fyra olika material: lav, fjädrar, spindelväv
och mossa. Boet består av en flexibel säck med en liten rund
öppning upptill. Boet hängs mellan grenar, antingen lågt i
törnen och eller högre upp i grenklykor. Mossan och spindelnätet
ger boet stabilitet och gör att konstruktionen fäster mot
grenarna. Den fäster hundratals bitar av blek lav på utsidan -
vilket kamouflerar boet - medan insidan fodras med mer än 2000
dunfjädrar.
Den lägger vanligtvis 8-12 ägg per kull, men 6 till 15 ägg har
observerats. Äggen är glansigt vita med röda fläckar och honan
ruvar dem ensam i 13-17 dagar. Båda föräldrarna tar hand om
ungarna som blir flygga efter 14-15 dagar. Bopredation är vanlig
och bara 17% av häckningarna lyckas.
Par som misslyckats med sin häckning har tre val: att försöka
igen, helt överge häckningen eller hjälpa ett annat par som
häckar i närheten. Studier har visat att par som misslyckats med
sin häckning skiljs åt och hjälper besläktade hanar med
häckningen och att de känner igen varandra på läte. De
häckningar som får hjälp har större häckningsframgång. |
