Storlommen är något större än en gräsand men
betydligt mer långsmal. Kroppslängden är 65-74 centimeter och
vingspannet 105-125 centimeter. Könen är lika. Den har en
dolkformad näbb som oftast hålls horisontell när man ser fågeln
simma. Huvudets övergång till halsen är i det närmaste omärklig.
I sommardräkt har den askgrått huvud och hals. Strupen och
framhalsen är violettglänsande svarta. Halsens, krävans och
bröstets sidor har svarta och vita längdstreck. Kroppen är rent
svart på ovansidan med två avlånga fält på vardera sidan,
bildade av fyrkantiga vita fläckar. De undre delarna är vita och
ving- och stjärtpennorna är svarta.
I vinterdräkt är den ljusgrå på ovansidan av huvudet och
baksidan av halsen, jämnt brunaktigt svartgrå på kroppens
översida och vit på haka, strupe, bröst och undersida.
I flykten sticker fötterna ut långt vilket gör att vingarna ser
ut att sitta på mitten av kroppen till skillnad från smålommen.
Den håller också oftast huvudet stilla och ger inte lika
kutryggigt intryck som smålommen. Jämfört med andra sjöfåglar
ligger storlommen ganska lågt i vattnet, särskilt om den känner
sig störd eller orolig. |
Storlom häckar över hela Sverige förutom på
Öland, Gotland och i Skåne. Historiskt sett är exempelvis sjön
Båven i Sörmland en av de mest storlomstäta sjöarna i Sverige
med omkring 50 till 60 par.
Storlommen är parbildande, oftast för livet. Reviret runt boet
är stort och försvaras intensivt mot andra lommar. Parningen
sker i land. Den lägger sitt bo direkt på marken, ofta på en
tuva i strandkanten eller en liten bit upp på land, ofta på
samma plats år efter år. Den lägger i snitt 1 till 3 ägg, oftast
2, som är långsträckt ovalt formade. Färgen är ofta olivgrön
till ljusbrun med jämnt fördelade svarta fläckar. Äggen ruvas
24-27 dagar.
Paret tar tillsammans hand om ungarna som är
flygfärdiga efter cirka 60 till 65 dygn, och ungarna följer
sedan föräldrarna på flyttningen. Dock är ungarna direkt efter
kläckning bra simmare och dyker obehindrat. De slåss mycket om
de inte matas tillräckligt, och ofta överlever bara en unge.
Trots revirförsvaret samlas de adulta fåglarna ofta för
gemensamt fiske på tidiga morgnar, på gemensamma fiskeplatser. |
