Strandskatan är cm 44 cm och har svart- vit dräkt, lång röd näbb,
rödaktiga ben och röda ögon. Kan knappast förväxlas med någon
annan fågel.
En utpräglad kusthäckare som förekommer allmänt i kustområderna
från Bohuslän till norra Uppland. Därutöver förekommer den även
kring de större insjöarna.
Strandskatan lever på blåmusslor, insekter, kräftdjur och
blötdjur. Strandskatan är högröstad och röjer sin närvaro vid
stranden lika mycket genom lätena som genom sitt utseende.
Sammanhållningslätet är ett gällt "kubik, kubik, kubik".
Varningslätet ett skarpt upprepat "plitt plitt pli-pli-pli".
Under häckningstid hörs även ett högt drillande läte. |
Häckar oftast på öppna strandmarker, såväl på sand- och
grusstränder, som på strandängar. Boet består av en grop i
marken och som är prydd på insidan med små vackra stenar eller
musselskal.
Namnet strandskata nämns först av Lindroth ca. 1786 och anges av
Retzius 1800 vara ett skånskt namn på arten, men redan Linné
1746 anger varianten strandskjura (skjura=skata) som ett
öländskt dialektnamn. ”Strand-” av artens livsmiljö och ”-skata”
därför att artens svartvita fjäderdräkt påminner om skatans.
Arten har även kallats marspitt och albrok.
Redan i mars anländer strandskatorna till södra Sverige och uppe
i Norrbotten först i maj. |
