Tajgasångaren häckar i Europeiska Ryssland och
Asien så långt österut som till Kina. Den är en utpräglad
flyttfågel och övervintrar i Sydostasien. Man uppskattar att det
häckar 10,000–70,000 individer bara i Europa.
Tajgasångaren kan uppträda i västra Europa i september och
oktober, trots att det är på ungefär 3000 kilometers avstånd
från dess häckningsområden. Exempelvis förekommer arten på
senhösten i Storbritannien tillräckligt ofta för att inte
klassas som ovanlig där.
I Sverige observerades den första gången 1961
vid Ottenby på Öland och den har senare observerats flera hundra
gånger i Sverige, främst i de östra delarna av landet.
Tajgasångaren är en av de minsta sångarna och mäter cirka 9,5-10
centimeter. |
Den har grön ovansida och smutsvit undersida
liksom andra i släktet Phylloscopus. Emellertid har den
framträdande dubbla vingband och långt ögonbrynsstreck.
Bergstajgasångaren har i förhållande till tajgasångaren en
dovare och mindre kontrastrik fjäderdräkt, bara en blek antydan
till ett andra vingband och mörka ben och mörk undre näbbhalva.
I flykten skiljs de båda taigasångarna ifrån kungsfågelsångare
på att den senare har en tydlig ljus övergump. Taigasångarens
sång är svag och ljus.
Tajgasångaren är vanlig i skogsmark i lågland och bergsområden.
Boet byggs i ett träd och den lägger mellan 4-6 ägg. Som de
flesta sångarna är den insektsätare. Tajgasångaren är ingen
skygg fågel, men dess livsstil i skogen gör att den är svår att
få syn på. Den är ständigt i rörelse. |
