Tjäder är en skogsfågel i familjen fasanfåglar.
Den förekommer i öppna skogar i norra och mellersta Europa samt
i norra Asien. Den är nära besläktad med orre och det förekommer
hybrider mellan tjäder och andra hönsfåglar. Tjädern är en
mycket stor och tung hönsfågel som liknar orren, men skiljs från
denna genom större storlek och den rundade stjärten. Könen är
olika såväl i storlek som färg där hanen är betydligt större.
Hanens längd är 74–90 cm och vingspannet omkring 115 cm och
honan 54–63 cm på längden och har ett vingspann på omkring 95
cm.
Den adulta hanens huvud, nacke, framrygg, strupe och övre delen
av bröstet är fint vattrade i svart, ljusgrått och mer eller
mindre skimrande i blått. Bakryggen, skulderfjädrar, vingtäckare
och armpennor är bruna med svart och ljusgrå vattring medan
handpennorna är gråbruna. Armpennorna har vitaktig spets och
handpennorna är i ytterfanet kantade med vitt. Övergumpen och
övre stjärttäckarna är svarta med gråvit vattring, de senare med
vita spetsar.
Tjädern är vanligtvis tystlåten under året förutom på våren när
de spelar inför häckningen. Under spelet urskiljs tre olika
läten: Knäppningarna, som liknar det ljud som uppkommer när
tunna träpinnar slås mot varandra. Dessa upprepas 8–10 gånger i
allt hastigare takt. Därefter följer klunken, som liknar ljudet
av en kork som dras ur en flaska. Slutligen kommer sisningarna
som liknar det väsande ljudet av en lie som slipas. Av dessa
ljud hörs klunken bäst, i lugnt väder upp till 100–150 meter.
Det kraftfullaste lätet är det rapande, rosslande läte som
tuppen avger gentemot rivaliserande tuppar. Tjädern "skär näbb"
är ett uttryck som ibland brukas av jägare om detta läte. Detta
rapande läte, hörs tydligt i skymningen, innan tuppen slagit sig
till ro för natten. Tjädern skär näbb, vanligt när den blir
irriterad eller störd. |
Tjäderns föda utgörs av diverse växtdelar, som
knoppar, späda blad, säd, frön och bär, men den äter också
insekter, larver och maskar, särskilt ungarna matas med
insekter. Under vintern utgör tallbarr den huvudsakliga födan.
För att barren under matspjälkningen effektivare skall
sönderdelas sväljer tjädern även småstenar. Den viktigaste
barmarksfödan är blåbär där alla delar av plantan, inklusive
blad, nyttjas av tjädern. Blåbärsriset har en viktig biologisk
funktion för tjädern och utgör en nyckelart. På hösten
uppskattas ekollon och tjädern tar dem både i trädkronorna och
på marken.
Tidigt på våren, ibland redan i mars men vanligen i början av
april samlas tjädertupparna till sin lek för att spela. Honorna
kommer till leken först efter mitten av april. Den är vanligen
belägen i gammal, högstammig tallskog med flata berghällar.
Luckor som uppstått genom skogsbrand är särskilt omtyckta.
Spelet börjar tidigt på morgonen, vid 3–4-tiden, fram i maj till
och med vid 2-tiden. Först spelar tuppen från det träd, där han
tillbringat natten men sedan kommer tupparna ned på marken och
utkämpar där ofta heta strider där de äldre försöker mota bort
de yngre. Efter soluppgången spelar tuppen också från träd
vilket avslutar den dagens lek. Under spelet bär tuppen stjärten
solfjäderlikt utspärrad och släpar vingarna i marken.
Tjäderhönan lägger 8–9 ägg på marken i en enkel fördjupning.
Äggen är gulaktiga med små bruna fläckar. Äggläggningen är i
södra och mellersta Sverige i regel avslutad omkring mitten av
maj. I Norrland infaller den vanligen i senare hälften av samma
månad. Ungarna, som kommer fram efter 3 veckors ruvning, är i
början mycket känsliga för köld och väta. Vädret under första
hälften av juni har därför stor betydelse för tillgången på
ungtjäder under året. |
