Varfågeln påträffas på sommaren i skogstrakter i
norra Sverige. I de sydligare landskapen häckar endast ett eller
annat par. När vintern närmar sig drar större delen av
populationen söderut i landet. Många övervintrar i södra
Sverige, medan några flyttar ned på kontinenten.
Varfågeln mäter 22–26 cm. Ovansidan av dess fjäderdräkt är ljust
askgrå, med en svart ögonmask som går från näbben till
örontäckarna. Ovanför och under denna mask är det vitaktig.
Skulderfjädrarna är vita, och vingarna är svartvita med en eller
två vita handbasfläckar. Den långa stjärten är svartvit.
Undersidan är mestadels vit men skiftar svagt i grått. Näbben är
i det närmaste svart men undre näbbasen är ljusare. Benen är
svartgrå. |
Honans underdelar är gråare och svagt vattrad i
gråbrunt. Juveniler är gråbruna med otydlig vattring på
ovansidan och tydlig vattring på undersidan.
Varfågeln är känd för sin uppmärksamhet för annalkande faror.
När den varseblir någon rovfågel varnar den med ett skarpt
skrik. På grund av detta beteende användes den förr av
falkjägare. Den kan också jaga bort och förfölja rovfåglar,
korpar och kråkor.
Honan lägger 5-7 ägg som är vitaktiga med
brunaktiga fläckar. Den lever mest av insekter och smågnagare
och lägger ofta upp förråd genom att spetsa sina byten på
törnetaggar eller kvistar. Under jakt ryttlar den ofta. |
