|
Vitkindad gås kan misstas för kanadagås (Branta canadensis) men
den är klart mindre med en längd på 58 - 70 cm och ett vingspann
på 120 - 142 cm. Den är en kompakt gås, som till formen påminner
om prutgås (Branta bernicla), med en ganska kort hals, runt
huvud och liten näbb som är svart. Dess ben är mörkgrå. Huvudets
sidor är vita precis som hos kanadagåsen men den vitkindade
gåsen har även en vit panna vilket resulterar i ett svart streck
som går mellan näbbroten till ögat.
Vissa har en gul ton i huvudteckningen.
Hjässan, nacken, halsen och bröstet är svart i stark kontrast
till den vita buken. Vingarna är ljusgrå med mörkare arm- och
handpennespetsar. De övre armtäckarna är bandade i svart, grått
och lite vitt vilket ger den stående fågeln en tvärrandad
översida. Ryggen är mörkgrå, övergumpen svart och undergumpen
vit. Stjärten har samma teckning som kanadagåsens, det vill säga
vit med ett brett svart ändband. Adulta fåglar har tydliga
ljusgrå vertikala ränder på kroppssidan medan de juvenila
fåglarna är mer otydligt gråvita. |
Den
vitkindade gåsen är en flyttfågel som länge enbart häckade i
arktiska områden som Grönland, Svalbard och Novaja Zemlja. Sedan
1970-talet häckar den även på vissa platser i Skandinavien, och
idag förekommer den som häckfågel i Sverige, Danmark och
Finland. Vintervistena är huvudsakligen längs kusterna i norra
Västeuropa (Irland, södra England, Danmark, nordligaste Tyskland
och västra Frankrike).
1937 rastade en mycket stor mängd vitkindade gäss på Lau, Rone
och andra holmar sydost om Gotland men trots att flera gäss
stannade kvar till sent in i maj konstaterades ingen häckning.
Den första konstaterade häckningen i Sverige skedde istället i
Härjedalen 1952 och sedan 1971 häckar den årligen i Sverige då
den börjat häcka på just Laus holmar sydost om Gotland. Efter
detta har den snabbt spridit sig i Sverige och numera häckar den
på östkusten upp till Västerbotten, men även längre in i landet
som Medelpad, Uppland, Jämtland och Södermanland. Sedan slutet
av 1990-talet har den också börjat häcka på västkusten. Arten
inplanterades på Kolmårdens djurpark på 1980-talet och
återvänder dit varje sommar för att häcka. |
